nobodyhome

Jag tycker det är läskigt, det är lite creepy rent av
att drömma.. eftersom man vet aldrig vad man kommer
drömma om när man lägger sig och man bli ibland
förvånad över att man kanske drömde just det man nyss
drömde. Jag hatar drömmar som känns så verkliga att
när man vaknar måste man fundera några sekunder om
det nu har hänt i verkligheten eller om det som sagt bara
var en dröm. Det som jag tycker är mest frustrerande i
mina drömma är just att jag inte kan hantera mobil telefoner.
Jag hanterar skiten som om jag vore en full fem åring. i vissa
drömmar kanske jag förösker få tag i nån, det går inte, jag
trycker fel över allt, jag hittar inte ens till telefonboken, jag
måste trycka om och om igen men inget händer, och sms ska
vi inte ens snacka om, helt omöjligt!. och i drömarna får jag
näst intill panik över att jag inte kan nå den jag försöker nå.
Men kanske jag ska tyda det hela att hur gärna jag skulle vilja
ringa denna människa så är det en dum idé? meningen är nog
inte att jag ska det. eller? Nej jag orkar itne med drömmar just
nu, nu vill jag inte sånt mer. jag säger nej och man ser på mina
ögon att jag menar allvar. men tyvärr så spelar det sällan roll
hur pass bestämd min ton är i rösten och hur stadig och fokuseras
blick jag än har i ögonen.. jag drömmer ändå.