nobodyhome

Gåta:
-Vad gör Tobbe när han inte har något o skriva?
-Vet inte?
-Han lägger upp en musikvideo
-varför?
-därför?
-ja men varför? vill han säga något med den?
-Nej han vill nog bara dela med sig lite av sin musik..
-Men du sa ju att han hade inget att skriva? måste ju vara därför!
-Kanske, men han kanske då också tänker "hej nu kan jag göra så här"
-Du.. jag tror inte på dig! Tror han bara inte har något att skriva!
-Men skit i det då... var ju bara en gåta för fan!
-Skäll inte på mig för att du inte har någe att skriva!!
-jag skäller inte.. är bara lite tom i huvudet just nu
-Så då lägger du upp musik videos?
-Är väl bättre än att bara inte skriva något?
-Vet inte de jag, om du inte har någe att skriva kan du ju vänta till du har det?
-Jo men känns som om jag inte lägger upp något nu så kommer jag bli lat igen.
-Sånt man får ta, men fine lägg upp din musikvideo då..
-Tack!


"Det sägs att folk som snackar om sig själv i tredje person
har svårt för verkligheten och söker uppmärksamhet av
den omgivning dom inte riktigt förstår"





"det gör ont när jag ler, betyder det att jag är deprimerad?"

En liten gubbe sitter i sin fåtölj o läser om både
ditt och sen lite om datt i sin tidning. Han rättar
till sina små glasögon och dricker en liten klunk
av sitt kaffe som han haft vid sin sida rätt länge
nu. han ställer tillbaka den lilla koppen som är
klädd med rosa blommor, en design han själv
aldrig hade valt ut, men eftersom hans föredetta
fru gav honom kopparna hade han inte haft hjärta
att slänga dom , även när hon lämnade honom
för deras brevbärare som var grymt mycket vackrare
och coolare än vad han själv var.
Nu sitter han helt ensam och läser om ditt och lite
om datt. När han tittar ut genom fönstret så ser
han små regn droppar som kastar sig mot glaset
och han känner hur en liten tår börjar röra sig ner
för hans röda små kinder.
plötsligt hör han ett ljud i köket. Han reser sig med
ett ryck och vandrar ut till köket.  där ser han sin
frus undulat rotandes i kylskåpet.

- Vad letar du efter?
- inget, bara kollar vad som finns
- Är du hungrig? ska jag fixa något åt dig?
- Nej jag vet inte, vet inte ens om jag är hungrig..
- Men om du är det så kan jag laga till något åt dig
istället för du ska rota i hela huset efter något att äta..
- Okej.. gör något då? ska du ha något att äta eller?
- Nej jag är inte hungrig, men jag lagar gärna något åt dig
- Hmm.. okej, men jag är nog inte hungrig
- Men du rotar ju i kylskåpet så något måste du väl vara
sugen på eller hur?
- Ja jag är väl sugen , men vet inte på vad...
- Okej, vill du ha mat eller ska jag göra iordning några mackor
åt dig?
- Mackor? nej jag är inte sugen på mackor..
- Nehe..
- Suck
- vad suckar du för? jag säger ju att jag kan fixa någon mat
till dig?
- Nej jag suckade inte, jag bara andades tungt!
- Visst visst, brukar låta så du!
- Whateva
- Var inte sån där nu, nu frågar jag en sista gång. vill du ha
något att äta?
- ja
- så vad vill du ha då?
- Men jag vet ju inte säger jag ju! du har ju fan inget hemma
som ens lockar lite
- vill du jag ska gå ner till affären o köpa något eller vill du ha
en slant o gå ner o handla själv?
- Nej.. lika bra att ta något du har hemma.. även om det bara
är skit..
- Om det inte passar så kan du vara utan
- jaha, tack för den, här är man hungrig och hjälplös och du
beter dig som ett as mot mig..
- Jag beter mig inte som ett as , det är ju du som klagar på
att du är hungrig men du vägrar säga vad du vill ha
- MEN JAG VET JU FÖR HELVETE INTE!!!
- Nej hur ska jag kunna veta det då?!
- har inte sagt du behöver veta det... skitsamma jag tappa
matlusten nu ändå så...
- okej, säg till om du kommer på vad du är sugen på så fixar
jag det..

Undulaten flög upp på övervåningen och gubben gick tillbaka
till sin fåtölj, satte sig ner, slurpade lite på sitt kaffe som nu
var rätt kallt, sen tog han upp tidningen och fortsatte att läsa
lite om ditt.. och sen lite om datt.

igår kl 18.00 så slog det mig att jag var tvungen att ta mig
till affären. Något som jag ser som en pina varje gång, pga:
man glömmer jämt något man skulle ha köpt, folk är sega i
varje kassakö, och av nån skum anledning så är det mer
ofta än sällan som den kö jag ställer mig i blir den mest
slöa?! även så får man handskas med griniga kassörskor som
såvitt jag vet jag aldrig kallat för dumma saker så förstår inte
denna ondska mot mig? jag vill bara köpa lite mjölk. jag
själv har jobbat i kassa på mer än ett ställe och ett litet leende
är inte så svårt att slänga upp på folk som vill handla mjölk.
men nej, istället så vill dessa människor att man ska behandla
varandra som ens ärkefiender istället...

resan till affären är tråkig, men tar bara 3-3 och en halv minut
att gå, på vägen går man förbi.. inget av intresse, de ni!

när jag kommer in i affären och grabbar åt mig en av de röda
korgarna, som jag ska fylla med 50% saker jag faktiskt behöver
och 50% saker som bara flyger med av farten, så börjar hjärtat
klappa fortare och jag vill få det hela överstökat så fort jag kan.
Med bestämda steg så vandrar jag runt likt en ny dekapitera höna.
och varje gång jag närmar mig kassan så kommer jag på en ny
grej som jag inte handlat och som så klart ligger längst in i affären.
likt en "walk of shame" så får jag gå till baka för att inhandla den
kvarglömda grejen, och detta upprepas runt 4 - 5 gånger.
På samma gång ska man försöka motstå allt gott man vandrar förbi,
mumsigheter man faktiskt inte är där för att handla.

och när jag väl kommer till kassan för att möta min Lex Luthur till
min Superman så kommer jag så klart på det jag faktiskt gick till
affären från första början för.. hela äventyret handlade just om den
saken.. och jag handlade allt utom just det! Men stoltheten säger nej
och jag lägger upp resten av matvarorna på bandet, får min, tydligen
välförtjänta, arga blickar av kassörskan som glor på mig som jag
skulle ha halva affären innanför jackfickan, eller att det var jag som
skrattade åt hennes nya klänning som fick henne att se ut som en
citron som bryter sig in i en plastpåse..

Med tunga steg går jag hem igen... för att packa upp allt utom
det som hela uppdraget hade gått ut på. när jag väl lastar av
allt i påsen så blir jag själv förvånad över vad mycke onödigt
man faktiskt handlat. jag äter inte mackor? varför i hela fridens
namn handlar jag pålägg till dom?
Flingor? var flera flera månader sen, men jaha? jag ska tydligen
börja äta det igen på morgonen. jag tar den tomma påsen och
knycklar ihop den lite lagomt snygg och slänger den bland de
andra tompåsar jag har gömt nånstans i lägenheten.
sen slänger jag mig på soffan och drömmer mig bort till en
värld där jag faktiskt gör en inköpslista innan jag ska till affären.
en värld där man inte glömmer bort det viktigaste när man handlar,
och en värld där kassörskorna är vackra och inte ser ut att vilja
spy rakt på en.. en värld långt bort från den jag lever i...

Här ligger jag bra.. lite blött blev det ikväll.. men jag torkade
fort. När solen lyser på mig som starkast känns det nästan
som jag ska gå sönder.. splittras i tusen bitar och försvinna
i luften. Har fortfarande en otroligt huvudvärk från fallet, men
hellre ligger jag här..paralyserad än att hänga där uppe igen.
hellre ligger jag här.. här ligger jag bra!
Det blåste igår men som tur var så ligger jag i lä om en stor
sten så vinden nådde mig inte, jag skrattar vinden i ansiktet..
eller jag hade gjort det om nu vind hade haft ett ansikte! jag
önskar så att vinden hade ett ansikte, ett ansikte man kunde
skratta åt! kanske till o med ett ansikte man kunde rita en
rolig mustasch på när vinden däckat? hade varit så bra!
men vinden kan inte ta mig här, här där jag ligger.. slipper
den dumma vinden... här ligger jag bra!
Nu börjar dom jävla ungarna härja igen! blir så förbannat trött
på allt skrik och spring, och inget kan jag göra för jag kan inte
röra mig.. hade jag kunnat röra mig hade jag fan rest mig upp
och klippt till den största ungen så de mindre blir rädda och
tysta.. kan man inte få lite ro!? jag som hade det så skönt här
i solen.. fan ta er ungjävlar! Få mig att bli så här grinig en solig
och vacker dag som denna.. as!
men ändå.. här.. här ligger jag bra!
Önskar man hade något mer o göra om dagarna dock. kanske
nån att prata med? kanske nån att leka en lek med. Eller bara
föra en konversation med. men icke.. ensamt är vad det är här.
Fast eftersom jag inte kan röra mig så är det lika bra att ingen
hör eller kan prata med mig, tänk om personkemin inte skulle
klicka, fan va jobbigt att ligga här stel som en pinne utan att
kunna springa ifrån mitt sällskap! Nej fan! jag trivs att vara för
mig själv, så slipper jag dumma frågor, och jag slipper komma
på ännu dummare svar.  varför är det bara jag som pratar? nej
fokusera på dig nu.. var glad att du kan prata, även om dom
andra bara ligger här livlösa runt om dig.. likt en kyrkogård på
backen.
Nej fan, jag trivs rätt hårt att vara parkens enda talande lilla löv.
här ligger jag bra... här ligger jag kvar.. har inte mycket till val...

Om du hade ett horn på kroppen, vart skulle du sätta ditt horn?
skulle du sätta hornet på huvudet? lite förutsägbart kanske, men ändå
rätt praktiskt med tanke på att dina kläder inte skulle ta sån skada, kanske
möjligtvis om du är en stolt ägare till en hatt. skulle du köra på
enhörnings trenden? ha hornet mitt på pannan så du kan stånga folk som
sölar i bankomatkön. Skulle du ha hornet lite coolt på sidan? likt en älg
som varit i bråk och förlorat sitt ena horn. eller kanske noshörnings versionen
och sätta hornet mitt på snoken? så alla ser hornet tydligt när du konverserar
med dem. Kanske du vill ha hornet mitt på bröstet för att förhindra folks oväntade
och kladdiga kramar? eller du kanske vill ha hornet på ditt högra ben så du
får en anledning att slippa skura golv? Ja vad sätter man sitt horn om
man nu var tvungen att välja. Ibland tror jag vi människor går runt och
tar för givet hur livet är utan horn och glömmer dom djur som fick horn
under evolutionen. Tänk på dom... detta är en hyllning till djur med horn!


Ni finns i våra hjärtan!

Vaknar.
sträcker på sig.
låter ögonen öppnas.
stänger dom igen.
försöker öppna ett öga i taget..
misslyckas..
Gäspar.
reser sig upp.
flyttar sig från sängen till köket.
letar i kylskåp efter dryck.
finner mjölk.
dricker mjölk.
känner ingen smak av mjölk.

Hur smakar mjölk? mjölk är ju ändå något de flesta däggdjur dricker, oavsett om
dom diar eller om dom köper den av han.. den där griniga kioskgubben som har
en doft med blandning av stearinljus och ilska...
Eftersom jag varit sjuk i några dagar  nu så kände jag varken smak eller lukt
imorse när jag tog min mjölk.
så jag funderade.. hur skulle jag beskriva mjölk för nån som tex föds utan
smaksinne. jag skulle nog säga så här:

"mjölk smakar som en rutschkana av kall plast, men inte en sån där som går
rakt ner, nej nej, utan en som snurrar, och som är typ som ett rör. yes så smakar
mjölk"

Så om mjölk hade ett ansikte!

Nu har man vaknat ur sin koma, under vinterns köld gick jag
som så många andra i ide och slutade upp med bloggandet.

Varför? det får vi nog aldrig veta, men frågan står kvar..
ska man fortsätta blogga? Har faktiskt börjat läsa andras
bloggar och jag märker att alla verkar ha mer att säga än
vad jag har! Jag skriver verkligen bara strunt , jag ger nästan
ingen info om mitt liv utan mer rabblar upp saker hej vilt till
höger o vänster. Strunt! Trams! ologiskt! Osmakligt! onödigt!
varmluftsugn?

Men det är det ända jag vill/kan/borde erbjuda, så nu börjar bloggandet
igen, men likt en fågelunge tänker jag inte ge mig ut på marknaden
direkt! NEJ! jag tänker microblogga, är det så man säger? när man
skriver små inlägg, men gör det oftare. Så istället för att skriva "noveller"
till inlägg så skriver jag små oseriösa, kanske ibland helt poänglösa små
inlägg bara för att jag ska komma igång igen. Sen om man vill kalla det
trams så får man så klart göra det. Gör det två gånger vettja!

Så hur ska jag börja min resa in i microbloggens värld? ja jag kan ju skriva
vad jag tänker på just nu helt enkelt

Tid: 02:41 Torsdad 21/1 2010
"Inget"

Så mycke hade jag o erbjuda så här i början av året! inget!
eller jo! mitt kylskåp började nyss pipa.- *vänta*

det var inget farligt, bara en röd lampa som blinkade o pep

Löften för det nya året är faktiskt att göra bloggen mer personlig
vem vet! kanske man lägger upp lite bilder ibland, eller rent av
skriver om vad som händer o fötter i mitt liv. Den som lever får se..

märker redan nu att mitt microbloggande börjar dra ut sig som en
överviktig tant på en liten cykelsadel..  Men som sagt! nu börjar vi
igen, eller jag börjar. inte ni, eller ni börjar ju läsa , eller ni har säkert
läst saker under tiden jag inte bloggat, vissa saker gör man ju bara.
ibland utan att ens tänka på det!
men men hur som! VI GÖRT!