nobodyhome

igår kl 18.00 så slog det mig att jag var tvungen att ta mig
till affären. Något som jag ser som en pina varje gång, pga:
man glömmer jämt något man skulle ha köpt, folk är sega i
varje kassakö, och av nån skum anledning så är det mer
ofta än sällan som den kö jag ställer mig i blir den mest
slöa?! även så får man handskas med griniga kassörskor som
såvitt jag vet jag aldrig kallat för dumma saker så förstår inte
denna ondska mot mig? jag vill bara köpa lite mjölk. jag
själv har jobbat i kassa på mer än ett ställe och ett litet leende
är inte så svårt att slänga upp på folk som vill handla mjölk.
men nej, istället så vill dessa människor att man ska behandla
varandra som ens ärkefiender istället...

resan till affären är tråkig, men tar bara 3-3 och en halv minut
att gå, på vägen går man förbi.. inget av intresse, de ni!

när jag kommer in i affären och grabbar åt mig en av de röda
korgarna, som jag ska fylla med 50% saker jag faktiskt behöver
och 50% saker som bara flyger med av farten, så börjar hjärtat
klappa fortare och jag vill få det hela överstökat så fort jag kan.
Med bestämda steg så vandrar jag runt likt en ny dekapitera höna.
och varje gång jag närmar mig kassan så kommer jag på en ny
grej som jag inte handlat och som så klart ligger längst in i affären.
likt en "walk of shame" så får jag gå till baka för att inhandla den
kvarglömda grejen, och detta upprepas runt 4 - 5 gånger.
På samma gång ska man försöka motstå allt gott man vandrar förbi,
mumsigheter man faktiskt inte är där för att handla.

och när jag väl kommer till kassan för att möta min Lex Luthur till
min Superman så kommer jag så klart på det jag faktiskt gick till
affären från första början för.. hela äventyret handlade just om den
saken.. och jag handlade allt utom just det! Men stoltheten säger nej
och jag lägger upp resten av matvarorna på bandet, får min, tydligen
välförtjänta, arga blickar av kassörskan som glor på mig som jag
skulle ha halva affären innanför jackfickan, eller att det var jag som
skrattade åt hennes nya klänning som fick henne att se ut som en
citron som bryter sig in i en plastpåse..

Med tunga steg går jag hem igen... för att packa upp allt utom
det som hela uppdraget hade gått ut på. när jag väl lastar av
allt i påsen så blir jag själv förvånad över vad mycke onödigt
man faktiskt handlat. jag äter inte mackor? varför i hela fridens
namn handlar jag pålägg till dom?
Flingor? var flera flera månader sen, men jaha? jag ska tydligen
börja äta det igen på morgonen. jag tar den tomma påsen och
knycklar ihop den lite lagomt snygg och slänger den bland de
andra tompåsar jag har gömt nånstans i lägenheten.
sen slänger jag mig på soffan och drömmer mig bort till en
värld där jag faktiskt gör en inköpslista innan jag ska till affären.
en värld där man inte glömmer bort det viktigaste när man handlar,
och en värld där kassörskorna är vackra och inte ser ut att vilja
spy rakt på en.. en värld långt bort från den jag lever i...