nobodyhome

I fredags var jag och fikade med en god vän, under fikandets
gång så avslöjade hon att hon sett en ny slags "remake" av
en klassisk zombie film som kallas "day of the dead" , eftersom
jag litar på min vän och vet henne film smak inte är helt usel
så tänkte jag lyda hennes råd och se filmen. Eftersom jag starkt
gillade remaken av en liknande film "dawn of the dead" från 2006.
så tänkte jag att detta kunde bli roligt, dock så var det inte samma
team bakom den här filmen som nu diskuterades. Så hur som haver
så fixade jag filmen på lördagen och tog mig en så kallad "koll" och
gosse va jag upplevde många känslor under filmen. Mest så ville
jag ta min mobil ,ringa upp min kamrat och fråga vad hon egentligen
tänkte på när hon rekommendera något så otroligt dåligt som denna
film.. Kort o gott så var filmen enligt mig usel, mer än usel, bland det
sämsta jag sätt på länge till o med, inte alls samma charm som
den tidigare nämnda filmen. Men detta inlägg ska inte vara någon
slags recension av nån film alls, nej nej. det jag ska skriva om är vad som
hände efteråt.
Ibland när jag ser filmer eller är med om saker så gör jag som så många
andra och drömmer om dessa saker, så när jag väl gick o la mig denna
lördag så drömde jag så klart om Zombies, och för att hela drömmen
skulle få mer effekt så var det zombies som tog över staden där jag bor
(Örebro) och de flesta av mina vänner o bekanta var med i drömmen på
olika sätt. Eftersom jag inte vill folk ska tro jag önskar att dom ska bli
zombies eller att dom ska mördas av de levande döda så har jag bytt ut
namnen på folket så ingen ska känna sig träffad eller sårad... Jag väljer
även att ge de flesta i drömmen mer "amerikanska" namn, så det hela får
mer en B-skräckis känsla, vilket jag fick när jag väl sussade.

Enjoy!


The dream:
Kl ringde och som vanligt vaknade jag knappt av den rätt låga sången
som jag valt som väckningslåt  , Men jag hasade mig upp ur sängen
efter att ha legat ett bra tag och dragit mig. Det ringer i telefonen och
som vanligt är det Bill som undrar ifall jag ska med o fika, jag svarar
att jag måste vakna till och frågar även om flera ska fika tillsammans
med Bill o mig, efter lite chattande så hänger även Clark och Denni
me på fikan. Jag går runt i lägenheten med en skum känsla i magen
något står inte riktigt rätt till och när jag tittar ut genom fönstret så är
utsikten mer öde än vad det brukar vara. Jag tar mig en dusch och
fixar till håret lite halv slarvigt, känns som en sån dag man inte orkar
anstränga sig något speciellt. Hög musik spelas nu från min dator medans
jag letar kläder att ta på mig, då hör jag plötsligt en duns från våningen
ovanför min, jag sänker ljudet och förösker lyssna vad som händer, det
låter som grannen över mig bråkar med nån, kanske är det kärleks gnabb
som är på gång, så jag höjer volymen lite mera för att slippa höra detta
tumult. Jag drar på mig jackan och sätter i hörlurarna i öronen, sätter
sen på Mp3n och en bra låt och ska röra mig till bussen. jag tar upp
mobilen för att se hur jag ligger till tidsmässigt och ser att jag fått ett sms
av Carol.
"vart är du?? ring mig!!!!"
jag orkar inte svara under tiden som jag går till bussen, tänker att jag ringer
eller smsar tillbaka senare under dagen. Jag ser inga människor på den lilla
rutten som leder till busshållsplatsen och jag börjar tycka det verkar lite lustigt.
Knappt några bilar åker på vägen heller, men plötligt så kommer två bilar i en
otorligt hög fart, antagligen reält mera än 50/km i timmen. Jag svär lite över
att vem som helst kan tydligen få körkort nu förtiden, och jag kommer på mig
själv hur grinig jag låter. Bussen kommer som planerat och jag åker upp på
stan, nästan halvsovandes så hör jag hur folk hostar på bussen, tror att
snart så bryter än ny influensa ut ,så jag vänder mig ut mot fönstret och höjer lite
på mp3n så jag ska slippa höra detta oljud. När jag väl kommit upp på stan
så möter jag folket och vi går till fiket, men när vi väl kommer dit är det nästan
läskigt öde, detta är skumt eftersom det ändå brukar vara minst en person på
detta fik hela tiden. Men inte ens personalen går att finna.
Bill tittar bakom disken och rycker på axlarna, jag går bakom till köket och kollar
men ingen finns att finna där. Clark föreslår ett annat fik men jag och bill börjar ana
att något inte står rätt till. Jag tar upp telefonen när jag märker att det vibrerar i fickan
på mig. jag svarar men får ingen respons, någon på andra sidan verkar springa
och jag hör bara en andfodd röst som försöker bilda ord. sen bryts samtalet. Nu
har även resten av "gänget" tagit upp sina telefoner och svarar när folk ringer. Men
liknande saker händer för dom. Jag tittar ut på parkeringsplatsen utanför fiket och
ser då nån springa tvärs över i full fart och nästan ramlar omkull , och jag ser att
ansiktet ser sargat ut ,som att någon har rivit personen riktigt illa, jag säger till
mina vänner att kolla men personen försvinner nästan lika fort som han dök upp.
Jag börjar förska ringa folk men får ingen täcknig längre och det gäller de övriga med.
Vi bestämmer oss för att gå ifrån fiket och hitta folk, men när vi väl kommer ut igen
så är det lika öde som det var hemma hos mig samma morgon. Runt ett hörn så ser
jag någon sitta, och det låter som nån gråter, vi springer dit för att se vad som hänt
och på backen sitter en kvinna med ett knyte i handen, hon nästan skriker av gråt och
vi försöker lugna henne, men hon erkänner knappt vår närvaro. Jag slänger ett öga
mot knytet hon håller i sin famn och ser det är en filt vars färg ser mörk fläckig ut.
Jag funderar vad det kan vara och om det är anlendingen till varför kvinnan är så hysterisk
som hon är. Denni lägger armen om kvinnan men hon skriker vidare och Denni
kollar på knytet och lyfter lite på den smutsiga filten, plötsligt ramlar hon nästan omkull
på trottoaren , man ser skräcken i ögonen och rätt som det är så spyr hon , nu kan jag
inte hålla mig så jag kollar oxå vad som finns gömt i filten och jag rycks av mig själv
flera steg tillbaka. Känner hur det börjar röra sig i magen , jag spyr inte men det
är inte långt i från. Bill och Clark ser på oss med förvirrade ögon och jag hindrar dom
från att även dom kolla efter vad jag nyss såg. Vi märker att vi inte får någon respons
av kvinnan och Denni har satt sig ner och börjat gråta över chocken om vad hon nyss
såg. Jag föreslår att vi ska ta den främmande kvinnan till sjukhuset eller hitta någon
som kan hjälpa oss, eftersom telefonerna inte fungerar börjar vi ropa på hjälp. Jag
hör hur någon svarar oss och jag springer mot rösten, bakom ett hörn står Andrew med
ett djupt sår i pannan, jag frågar vad som hänt och han berättar att en kille rånade honom.
Tydligen så var rånaren upprörd och hade slagit Andrew först i nacken sen i huvudet med
en stor pinne sen tagit hans bil och kört iväg. Andrews hus nyckel satt på samma nyckel
knippa som bilens nyckel så han kunde inte ta sig hem, nu gick han runt o letade efter
någon som kunde hjälpa honom. han var virrig men jag märkte han inte var helt borta.
HAn frågade vad vi höll på med och jag tittade åt hållet jag nyss kom ifrån, sen så
berättar jag om kvinnan och om vad som låg i knytet. Andrew tittar på mig med stora
ögon och glömmer nästan bort sin egen smärta, han ser frågande på mig och jag
nickar, jag drev inte med honom...
Vi tar oss tillbaka till de andra och Andrew sätter sig när vi trotoarkanten. då hör vi
ett avgrundsvrål inte långt från där vi sitter, alla reagerar utom kvinnan som fortfarande
gråter så hon knappt kan andas, dock itne lika hysteriskt längre.
Vi kolalr på varandra och hör vrålet igen. Det isar i kroppen på mig eftersom det inte
låter som något jag hört förut. Vi hör hur någon springer bara en bit ifrån oss och
plötsligt ser vi en kille och en tjej i 20 års åldern med blodiga kläder. när dom väl
ser oss så börjar dom skrika och vänder sig om och springer åt andra hållet. Vi
förstår inget och kollar efter dom, dom srpinger över vägen och innan någon av oss
hinner ens öppna munnen så blir båda två överkörda av tre bilar som kör utan att
ens bromsa in, först hör vi ena kroppen studsa mot motorhuven sen mot marken
och inte långt därefter så hör vi nästa duns. Vi blir stela och ser dessa kroppar ligga
utspridda över vägen. Vi kollar sen på varandra och bestämmer oss för att försöka
hitta nån som kan hjälpa oss. Vi tar kvinnan med oss och beger oss genom den lilla
staden...
------------------------------------------------

Nu är det sent så jag måste sova, men drömmen är inte slut än.

och ja just det,
Marsipan är gott, men inte om man äter det för mycket på en gång.

Fridens liljor på er

En sån där kväll då tankar möter fantasi, och allt blir en
gröt av spännande teorier och det hela leder sakta till
en slags omflyttning av vad som en gång var rätt raka
tanke banor, det hela liknar mer och mer abstrakta trådar
som sakta söker sig till varandra bara för att sekunder senare
upplösas till vad vi alla anser vara "inget"
Så varför är det en sån kväll, då mina fingrar egentligen inte
orkar dansa över tangentbordets karta av bokstäver, utan dom
helst vill gömma sig under en kudde och på den ett tungt huvud.

Efter en portion av pasta så somnade jag på min soffa i hopp om
att vakna nån annanstans , men när jag väl kom till medvetandet
så var jag fortfarande i den verkliga världen, men jag vaknade inte
helt ensamt, jag hade från min dvala tagit med mig två nya vänner
som inte var helt obekanta, en stark huvudvärk och även en jobbig
smärta i min strupe hade nu joinat mig. Tankarna vandra direkt flera
åt tillbaka då varje gång jag hade ont i halsen så botades detta av
en varm kopp med oboy, detta blir min kväll tänker jag när jag häver
mig upp ur soffan min, när jag väl står och fixar till min hemma gjorda
huskur så ser jag att min hand inte längre är av enbart den rätt ljusbruna
nyans den brukar ha, utan även har röda fläckar på sig. när jag väl
kollar närmare så inser jag fort att dessa röda prickar är blod som
droppat från mitt ansikte ner på min hand och bildat fyra rätt små men
ändå märkbara små pastell klickar på min hand. Jag går till badrummet
och kollar mig i spegeln och mycke riktigt så har jag börjat blöda näsblod
något som inte är ovanligt när jag har stark huvudvärk. jag plåstrar om
mig på bästa sätt genom att sätta en pappersbit som hinder för kommande
flöde och fortsätter med min oboy. När drycken väl är klar så tar jag på mig
mina mjukisbyxor, letar efter en tändare och söker mig ut på en rätt kall
men trivsam balkong. jag tänder en cigg och har även satt på en Pink Floyd
låt lite tyst i bakgrunden. Jag blickar ut och röker min cigg, det smakar bitterljuvt,
hela kvällen har en dyster smak av det. Jag vill sova bort kvällen, men är
av nån skum anledning för trött för det.  Jag röker klart min cigarett och söker
mig tillbaka in i värmen, sätter mig vid datorn min och kollar med en tom blick
rakt in i skärmen. Denna kväll hade nog inte kunnat bli bättre.. en dyster mysig
kväll helt för mig själv. jag känner mig nästan yr av huvudvärken men intalar
mig att musiken som når mina öron från högtalarna hjälper en aning. Det sticker
i ögonen på mig och jag vill lägga mig ner, men jag är rädd för att somna.
Jag tvingar mig på ett nästan självdestruktivt sätt hålla mig vaken, vill inte
förlora denna mörka kväll. Vill ha kvar denna kväll ett tag till , och när väl
kvällen förvandlas till natt så vill jag uppleva natten i en evighet. När jag tittar
ut på landskapet som blir mer och mer mörkt tänker jag tillbaka på när jag
var 8 år och satt under mitt skrivbord som stod i ett hörn av mitt rum. Där under
spendera jag mycke tid när jag var yngre, satt i ett nedsläckt rum under ett
vitt skrivbord med mina tankar och min ensamhet. en fristad från omvärlden
som bara ville förgöra en  ,Men när jag väl slår upp ögonen så vet jag att gömma
sig under mitt skrivbord är inget alternativ längre, även om det är lockande.
Jag tar och dricker det sista av oboyen, och ställer ner den vita koppen och
flinar över att texten som klär koppen lyder "latte" . Jag funderar på att hitta
en kopp där det står "oboy" på, eller om man ska göra en själv men tankarna
om att skapa en egen oboy kopp försvinner nästan lika fort som jag får nya
tankar i huvudet. Jag sätter på en Pink Floyd låt på repeat och sätter mig
till rätta i stolen vid min dator. När jag väl hittat ett lugn igen så klickar
jag mig fram på nätet och hamnar på min blogg.. jag funderar på att skriva
ett inlägg om gårdagen, eller kanske om en uppfinning jag funderat på.
Jag kanske skulle skriva en historia eller fortsätta på nån av de jag redan skrivit.
Kanske jag skulle ta och gnälla lite över något oväsentligt eller ska jag göra
en topp lista? bara skriva nonsens saker för att roa? Men när jag väl ska
skriva ett inlägg som är fylld med humor eller "roliga" observationer så
säger mitt huvud ifrån, jag känner hur det nästan sprängs bakom mina ögon
och jag skulle inte kunna dra ett skämt om ens så att mitt liv stod på spel.
Detta är inte en kväll i humorns tecken och jag trivs så otroligt bra av att sitta
här ensam denna kväll och njuta av den bitterljuva stämningen som fyllt min
lägenhet. Så vad gör jag ? Jo jag letar med handen efter det halvtomma
cigarettpaketet , tar ut en cigg och ser att klockan är exakt 00.00.. min bitterljuva
kväll är nu slut, en ny dag börjar gro och ingen vet om den kommer vara
lika härligt dyster som denna kväll var. Jag är inte deprimerad , jag är inte
ledsen. Jag är bara trött just nu...

Detta år har jag nog aldrig varit så frånvarande ifrån min kära vän/sambo/älskare
TVn! Men trots det har jag ändå lyckats snappa upp Tv saker som hänt under
de gågna månaderna 2009. och här är lite tycke och tankar om de program som
lyckats fånga mitt öga på ett eller flera vis. OBS detta är vad jag tycker och inte
vad folket tycker.

Melodifestivalen:
Detta år var melodifestivalen ett skämt, inte nog med att allt var
uselt så var även själva upplägget uselt. Vi borde ta bort alla
Deltävlingar och ha en mysig musik kväll som i de gamla goda
tiden, vill inte behöva boka mig flera helger i sträck för att se
melodifestivalen, även fast man säger det är barnens och
bögarnas festival så kanske det kan va kul att höra bidraget vi
ska skämma ut oss i resterande europa med. Årets bidrag var
om möjligt ett av de sämsta bidragen detta år i Eusovision SC.
och första gången jag hörde låten så rann det blod ur mina
hårsäckar.

Robinson 2009:

Detta år av Robinson så är det mycke hårdare och mycket mera
djungel än tidigare år. Men jag har fastnat och även om jag inte fått
nån jag driekt hejjar på så är det ett härligt koncept som håller än.
Jag minns tillbaka på när Tv3 hade fått sina klor om programet och
gjort varje avsnitt en halvtimme långa och visade alla på vardags
kvällar, att det inte blev obligatoriskt nackskott på det förstår jag mig
inte på. Men i år så verkar Robinson ha hittat hem igen. Ända minus
med hela programmet är nog  ledaren för de hela. Namnet är inget
jag vill lägga på minnet och det känns som någon borde operera
henne så hon får ut sin stav ur röven innan nån mer tar skada av det!
Folket i år som hamnade på ön har jag inte mycke till övers, verkar vara
ett stort gäng lite lätt efterblivna toffelhjältar. Men ändå så följer
jag skiten tills det tar slut.

Så ska det låta:
Håller väl stilen, men handen på hjärtat så är det nog lite utjatat vid
detta lag. Gillar Peter Settman , han är grymt bättre än vad Harrysson
var men när det kommer till de tävlande lagen så blir man snart bara
ledsen och vill flytta.

Sveriges Värsta Bilförare :
Detta var någe nytt för mig, jag tyckte det hela var väldigt roligt att
se, och eftersom jag är en person med körkort kunde jag ändå
känna igen mig i många av sittserna som dessa "bilförare" fick
utsättas för. Men när eftertexterna rullade så blev jag varje avsnitt
så otroligt illa till mods, tänk att det finns sånna drullar i traffiken!?
På tv är det rätt roligt att höra skrik och hysteriska tänder som visas.
Men om jag skulle träffa dessa personer i traffiken skulle jag nog
mer bli mörkrädd och villja flytta.

Desperate Housewife:
JA! jag ser på det, så fuck off.! Och ja jag är faktiskt lite trött på att
dessa Amerikanska drama/komedi serier verkligen mjölkar ur
sina succeer tills det nästan inte är bättre än radioreklam. Intrigerna
är gjorda förut och allt blir nästan förutsägbart. Trots detta så har man
blivit så pass bra vänner med dessa tossiga kärringar att man inte vill
lämna dom ändå.

Parlamentet:
Nej nu är det nog dags att lägga locket på och låta någon koka skiten.
Från att ha varit ett av söndagens höjdpunkter så har parlamentet nu
mera blivit något man ser på i brist på annat. skämten är dragna
hundra gånger nu, Deltagarna blir bara sämre och det känns bara segt
nu. Få tillfällen känns roliga och det är mest Appelqvist & Glans som
får mig att dra på smilbanden .  Ännu ett program som man ofta säger
"det var bättre förr" om.

Färjan/ Färjan 2:
Pass!

2 1/2 Män:
Haha, kanske är rätt billig humor men detta är snart ett av de få
roliga serierna kvar på tv. Även fast man kanske tröttnat på Cheen
som Åldrande Playboy så har denna serie blivit allt mer vulgär och
har öst på med rätt råa metaforer för snusk och snusk.

Greys Anatomy:
Överaskad? hehe nee då. Men precis som DH så har detta blivit
en serie man snart önskar tog slut, kankse på samma sätt som
Tre Kronors otroligt smakfulla sätt. En Stor Bomb.
Alla figurerna i serien blir mindre o mindre älskvärda för varje avsnitt.
Det känns som en rumskamrat man verkligen fungerade med i början
men snart började störa sig på som fan, nån som dricker direkt ur
mjölkpaketet, aldrig diskar, slänger smutskläder överallt, ska laga
mat mitt i natten, glömmer o spola efter sig, bjuder hem pingviner
och vägrar städa, Målar rasistisk propaganda på väggarna med
läppstift osv.

Söndagsparty Med Filip och Fredrik:
Att jag inte lär mig, varje gång dessa gossar kommer med ett nytt
program så vill jag itne se det, men blir ändå fast vid tvn efter bara
nått avsnitt. Nu härmar killarna Godzilla, alla utomjordingar, spöken
,demoner, monster eller terrorister och attackerar New York. Med rätt
Aktuella gäster och den vanliga F/F charmen så lyckas dom ändå
även denna gång bära upp ett kvälls program. även om jag fan tex
Boston Tea Party mer underhållande och intressant så tycker jag
ändå dom lyckas få roliga gäster, både svenska och amerikanska.

Eurovision Song Contest:
Jippi! Rätt låt vann denna gång, och jag blev inte förvånad att sverige
åkte på rå stryk. ESC som i år hölls i Ryssland var inte lite påkostad och
jag tyckte att ryssarna gjorde bra ifrån sig, man märkte att dom verkligen
tyckte om sig själv. Men bidragen iår var som alla andra år kopior av
varandra, alla tjejer som sjöng själva såg ut som skumma skönhets
drottningar från tredje riket och alla fejkade smile i  nästan alla nummer
fick det att vända sig i min mage. Men det fann bra bidrag i år också.
Men jag fastnade för som så många andra för norges bidrag , där
Smilet inte verkade fejk och låten var rent av väldigt söt. Vad det gäller
vårt eget bidrag så borde vi allvarligt ta och lägga ner, låten som vi
tog i näsan och drog ut på scenen var inge mer än ren dynga. Verserna
blev helt enkelt hemska och det hela kändes så otroligt plastigt , t o m
plastigare än förra året då charlotte nilsson skrämde hela europa med
sitt ansikte. Så det vi borde göra är att antingen sluta upp med esc
allt som allt, eller skicka en låt som inte går ut på att en person står
och ler på scenen så man tror ansiktet är gjort av tuggummi o glitter.

Ballar av stål:
Vad säger man, dum tv som blir dummare för varje gång man ser detta.
så klart är det här inte någe nytt och så klart är inget så pass överdrivet
att man nästan tappar hakan. Vissa av komikerna som stälelr upp
i detta trams är roligare än andra. Det jag nog mest stör mig på är
att dom så otroligt dåligt och så otroligt jobbigt håller i sina karaktärer
som dom spelar i sina klipp. skulle inte bli lika jobbigt om dom kunde
för en sekund lugna ner sig när dom ska pressentera sina små äventyr.
Men som sagt, känns även detta som något man sett så många gånger
förut. vill man vekrligen ha ballar av stål så gör något lite mera vågat än
att stöta på killar som har flickvänner, eller att gå runt och säga män är
svin, nu snackar vi om att spränga dagisbarn eller preja bussar av vägen.

Wipeout:
Inte min grej alls, men när flummiga människor får smällar i ansiktet
av boxningshandskar på pinnar så ler även jag, ramla runt och
göra sig löjlig i lera är väl inget jag själv skulle utsätta mig för men kul
för folk som tappade stoltheten på dagis och hitta en säck med självdistans
istället att fylla tomrummet med.

Scrubs:
Antagligen en serie som skulle hamna på min "topp 10 bästa serier
någonsin" har hittat sitt slut och här om veckan så gick sista avsnittet
med Zach Braff (JD i serien) i USA. och en tår i ögat letade sig nästan
fram när man tänkte på att nu är serien slut , serien är slut även om
dom väljer att fortsätta mjölka på det hela. Säsong 8 var snäppet bättre
än säsong 7 men varje avnsitt så störde man sig på att alla skådespelarna
inte var med och att serien fokuserade mer på de nya "interns" , i min
gissning så kommer det bli spin off eller så fortsätter dom serien med
dessa nya ansikten, vilket fall så är scrubs dömt att misslyckas utan
skaparen Bill Lawrence och Zach "JD" Braff. Tack för alla skratt! man
får helt enkelt trösta sig emd att man har de gamla avsnitten på dvd
så man kan se allt från när det verkligen var bäst!

Talang 2009:
ÄVen är detta något jag ofta ser men aldrig riktigt förstår mig på.
Det jag gillar med programet är väl just att se folk vara lite smått
dumma i huvudet på scenen , men även så är det roligt att se folk
som faktiskt har talang. Men hur tänker svenska folket? vi sitter
och skrattar åt hur idiotiska Amerikanarna är som tror dom är något
men så ställer vi sjävla upp på att skämma ut oss för halva svenska
folket. De i talang som har talang är värda att gå vidare, men att skicka
iväg folk bara för dom är barn eller "söta" är ju bara sjukt. Det som jag
stör mig mest på i hela skiten är ändå jämt o sätdigt den förbannade
pupliken som buar och hurrar åt va fan som helst. man skulle kunna
ställa sig på scenen i rosa byxor och peka på olika sorters korvar och
de skulle bli galna o jubla! Och är det barn som sjunger falsk eller
gör något annat banalt som 40000 andr aungar i sverige kan göra
och som inte går vidare så blir det buande hela tiden. Skulle publiken
få bestämma vilka som går vidare så kunde programmet rent av hete
"Talang eller saker som alla kan fast vissa gör det i olika kläder 2009"

Hells Kitchen:
Gillade det inte första säsongen, men nu har jag fastnat för det
och det är alltid roligt att se folk laga mat. speciellt när ingen kan det.
Kockar som gör detta varje dag och som lever på detta klarar inte av
det på tv, underbart.! Sen en arg människa som svär och skriker hela
tiden åt dessa knuddar som helt plötsligt har hjärnsläpp och kan inte
ens peka ut en slev bland koögon. Tänk om man gjorde detta med ett
annat yrke... typ Pilot! Hells Airplane! erfarna piloter får hjärnsläpp
och glömmer bort hur man flyger medans en arg pilot står bakom
dom och kallar dom för dumma saker.

House:
Håller fortfarande stilen, och jag är fortfarande ett stort fan. de nya avnsitten
har enligt mig varit mer spännande än hela senaste säsongen av DH eller
Grehs Anatomy.

Saturday Night Live:
Kankse en av mina favorit säsonger av SNL, inte många som ser det här
i sverige och förstår det eftersom det visas sent på nätterna, och inte
bestämda tider. Men detta är underhållning! Detta år har även SNL gett
oss otroligt roliga och sjuka musikvideos med gruppen "The Lonley Island"
även otroligt roliga scetcher där kändisar verkligen bjuder på sig själva
och den ensamblen som är nu av de skådisar som jämt är med är otroligt
starka.

Se där, blev några program ändå. Blir nog en till lista med andra
program jag lyckats flörtat med, men nu måste jag lägga mina fingrar
på Is med tanke på att jag har skrivit hela inlägget i ett svep utan att
ens ta en pause för att tänka.. så nu när jag börjar tänka på det så
kan det ju nästan så vad som helst  ovanför detta! hjälp vad pinsamt.

Annars så är mitt bloggande lite dåligt, jag vet och jag vet.
Anledningen är nog mest att jag går utbildning där jag får lära
mig bygg/anläggnings grejer, vilket gör mig otorligt trött eftersom
jag är van att räkna sprickor i taket en vanlig dag, och inte mura,
snickra, lägga utomhus golv osv.

Topplistor är roliga att göra när man är bakis som en säl
som blivit klubbad av en annan säl. Inte nog med att man
är alkohol klubbad, min pollen allergi gör så att jag ser ut
som en lite flicka med skapat knä nu, det rinner o rinner ur
mina ögon som svider hela tiden, sen är man snuvig.. så då
blir det topp listor och gangsterfilmer , så varför inte göra en
liten vacker lista på de "gangster filmer" som jag gillar bäst.

Här kommer listan:

10. Casino (1995)

9. Gudfadern 2 (1974)

8. Sin City (2005)

7. Reservoir Dogs (1992)

6. The Departed (2006)


5. Snatch (2000)
Guy Ritches galna gangster komedi är den film som jag sett flest
gånger på bio med hela 5 besök! Detta är en film jag ofta själv citerar
och skämtar om eftersom detta är en fröjd för ögat, sällan går filmer
så fort att se på. Om man inte gillar sega filmer så är detta en vinnare
, full fart hela tiden, håll i hatten! otroligt bra skådisar och ett klockrent 
soundtrack.

4. Pulp Fiction (1994)
Yes, klart denna film hamnade högt uppe på listan, Puilp Fiction som
blev kult bomben inom film på 90 talet. Tarantino har här mosat ihop
historier och karaktärer som under andras fingrar skulle bli kladdiga
men Tarantino lyckas med ett sten hårt manus, otroligt starka skåde-
spelar namn och ett av historiens bästa soundtrack, få till en av de
coolaste filmer som gjorts.

3. Gudfadern  (1972)
Vad ska man säga? Francis Ford Coppolas otroligt kända mästervärk
om gangster familjen Corlione och Marlin Brandos porträtt av Don vito
som nästan satte en standard för hur maffia bossar ska bete sig och
låta. Gudfadern är och förblir en av de bästa filmerna nånsin.

2. Goodfellas (1990)
Martin Scorseses underbara gangster film om Henry Hill som var grovt
inblandad med maffian i usa. Detta är en riktigt snygg film som aldrig
försöker vara mer än den är, detta är en film som jag bara vill ska
fortsätta i flera timmar, även om den nu ändå är runt tre timmar lång.
Robert DeNiro, Ray Liotta och Joe Pesci är alla strålande i sina roller
och detta är en film man kan se om och om igen.

1. Scarface (1983)
Al Pacino som Latino gangstern Tony Montana är nog en av film historiens
mest kända karaktärer. Även fast filmen i sig är en slags remake så är det
här en av de bästa filmer jag vet. Filmen är något åt de "Grabbiga" hållet
och filmen balanserar hela tiden från att nästan bli komisk. Detta är enligt
mig den ultimata gangster filmen och Tony Montana är en av de mest citerade
och hyllade skurkarna inom film världen.

Bubblare:

Lock stock and two smooking barrels
Donnie Brasco
Bonnie and Clyde
Carlitos Way
Léon
Gangs of new york
Natural Born Killes
Meen Streets
The Untouchables
Road To Perdition

Nästa lista blir nog Film skurkar eller något annat kul man kan
göra en lista om.

Håll i hatten gosse!