nobodyhome

En sån där kväll då tankar möter fantasi, och allt blir en
gröt av spännande teorier och det hela leder sakta till
en slags omflyttning av vad som en gång var rätt raka
tanke banor, det hela liknar mer och mer abstrakta trådar
som sakta söker sig till varandra bara för att sekunder senare
upplösas till vad vi alla anser vara "inget"
Så varför är det en sån kväll, då mina fingrar egentligen inte
orkar dansa över tangentbordets karta av bokstäver, utan dom
helst vill gömma sig under en kudde och på den ett tungt huvud.

Efter en portion av pasta så somnade jag på min soffa i hopp om
att vakna nån annanstans , men när jag väl kom till medvetandet
så var jag fortfarande i den verkliga världen, men jag vaknade inte
helt ensamt, jag hade från min dvala tagit med mig två nya vänner
som inte var helt obekanta, en stark huvudvärk och även en jobbig
smärta i min strupe hade nu joinat mig. Tankarna vandra direkt flera
åt tillbaka då varje gång jag hade ont i halsen så botades detta av
en varm kopp med oboy, detta blir min kväll tänker jag när jag häver
mig upp ur soffan min, när jag väl står och fixar till min hemma gjorda
huskur så ser jag att min hand inte längre är av enbart den rätt ljusbruna
nyans den brukar ha, utan även har röda fläckar på sig. när jag väl
kollar närmare så inser jag fort att dessa röda prickar är blod som
droppat från mitt ansikte ner på min hand och bildat fyra rätt små men
ändå märkbara små pastell klickar på min hand. Jag går till badrummet
och kollar mig i spegeln och mycke riktigt så har jag börjat blöda näsblod
något som inte är ovanligt när jag har stark huvudvärk. jag plåstrar om
mig på bästa sätt genom att sätta en pappersbit som hinder för kommande
flöde och fortsätter med min oboy. När drycken väl är klar så tar jag på mig
mina mjukisbyxor, letar efter en tändare och söker mig ut på en rätt kall
men trivsam balkong. jag tänder en cigg och har även satt på en Pink Floyd
låt lite tyst i bakgrunden. Jag blickar ut och röker min cigg, det smakar bitterljuvt,
hela kvällen har en dyster smak av det. Jag vill sova bort kvällen, men är
av nån skum anledning för trött för det.  Jag röker klart min cigarett och söker
mig tillbaka in i värmen, sätter mig vid datorn min och kollar med en tom blick
rakt in i skärmen. Denna kväll hade nog inte kunnat bli bättre.. en dyster mysig
kväll helt för mig själv. jag känner mig nästan yr av huvudvärken men intalar
mig att musiken som når mina öron från högtalarna hjälper en aning. Det sticker
i ögonen på mig och jag vill lägga mig ner, men jag är rädd för att somna.
Jag tvingar mig på ett nästan självdestruktivt sätt hålla mig vaken, vill inte
förlora denna mörka kväll. Vill ha kvar denna kväll ett tag till , och när väl
kvällen förvandlas till natt så vill jag uppleva natten i en evighet. När jag tittar
ut på landskapet som blir mer och mer mörkt tänker jag tillbaka på när jag
var 8 år och satt under mitt skrivbord som stod i ett hörn av mitt rum. Där under
spendera jag mycke tid när jag var yngre, satt i ett nedsläckt rum under ett
vitt skrivbord med mina tankar och min ensamhet. en fristad från omvärlden
som bara ville förgöra en  ,Men när jag väl slår upp ögonen så vet jag att gömma
sig under mitt skrivbord är inget alternativ längre, även om det är lockande.
Jag tar och dricker det sista av oboyen, och ställer ner den vita koppen och
flinar över att texten som klär koppen lyder "latte" . Jag funderar på att hitta
en kopp där det står "oboy" på, eller om man ska göra en själv men tankarna
om att skapa en egen oboy kopp försvinner nästan lika fort som jag får nya
tankar i huvudet. Jag sätter på en Pink Floyd låt på repeat och sätter mig
till rätta i stolen vid min dator. När jag väl hittat ett lugn igen så klickar
jag mig fram på nätet och hamnar på min blogg.. jag funderar på att skriva
ett inlägg om gårdagen, eller kanske om en uppfinning jag funderat på.
Jag kanske skulle skriva en historia eller fortsätta på nån av de jag redan skrivit.
Kanske jag skulle ta och gnälla lite över något oväsentligt eller ska jag göra
en topp lista? bara skriva nonsens saker för att roa? Men när jag väl ska
skriva ett inlägg som är fylld med humor eller "roliga" observationer så
säger mitt huvud ifrån, jag känner hur det nästan sprängs bakom mina ögon
och jag skulle inte kunna dra ett skämt om ens så att mitt liv stod på spel.
Detta är inte en kväll i humorns tecken och jag trivs så otroligt bra av att sitta
här ensam denna kväll och njuta av den bitterljuva stämningen som fyllt min
lägenhet. Så vad gör jag ? Jo jag letar med handen efter det halvtomma
cigarettpaketet , tar ut en cigg och ser att klockan är exakt 00.00.. min bitterljuva
kväll är nu slut, en ny dag börjar gro och ingen vet om den kommer vara
lika härligt dyster som denna kväll var. Jag är inte deprimerad , jag är inte
ledsen. Jag är bara trött just nu...