nobodyhome

Vaknar upp med ett ryck och känner kylan biter tag i mina fötter som
ligger lite utanför täcket. Trots kylan i rummet så är det läskigt varmt
under täcket, känner hur svettdroppar rinner sakta längst kinderna och
rysningarna biter tag likt små el stötar. Hasar mig upp på en stol och
tänder en  cigg, försöker lugna ner mig. Försöker förstå vad som nyss
utspelade sig i mitt huvud i min dröm...

Jag bläddrar runt bland sidor om lägenheter i en stad som liknar
Örebro och hittar tillsist ett erbjudande, nån har lagt ut en annons
om en lägenhet som skulle vara perfekt för mig, låg hyra och högst
uppe i ett fint våningshus. Jag ringer numret som står längst ner på
annonsen och bokar en visning senare samma dag.
Jag står med adressen som jag skrivit på en liten lapp utanför ett
stort grått hus som i annonsen såg mycket mer trevligt ut, dock är
omgivningen inte helt usel, det finns mysiga vita hus runt om och
verkar vara ett relativt lugnt område. Jag ringer på porttelefonen och
en rätt rispig röst svarar. Jag känner inte igen rösten från det tidigare
samtalet jag hade på telefonen tidigare och det går en rysning genom
min kropp. Dörren öppnas och jag kliver in i en mycket gammal
trappuppgång , ingen hiss finns och jag får ta mig via trapporna till
högsta våningen.
Trapporna känns aldrig ta slut och när jag nästan gett upp och vänt
tillbaka ner så hamnar jag till slut vid en liten dörr och eftersom jag
inte ser fler trappor så antar jag att jag nått toppen. Ingen ringklocka
finns så jag knackar på den lilla dörren och den öppnas nästan direkt,
dock är det ingen som välkomnar mig utan jag ser bara mörker. jag
kliver försiktigt in och jag märker att hela rummet mer liknar en gammal
vind och inte en lägenhet som annonsen hade utlovat. Jag letar efter
nått ljus och jag använder det svaga skenet från min mobil tills jag ser
en annan dörr. en liten dörr som sitter i en gammal tegelvägg, den står
halvöppen och jag går mot den, när jag väl kommer in i det rummet ser
jag ett litet ljus som kommer från ett fönster i slutet av rummet, fönstret är
runt och inte större än mitt huvud, det har även galler i sig. jag förstår
inte poängen eftersom fönstret är så litet som det är, men jag hinner
inte tänka länge på det innan dörren slår igen bakom mig och jag hör hur
nån låser på andra sidan. jag springer mot dörren och skriker att dom
ska öppna, men inget svart. jag slänger mig på dörren och bankar mig
trött. Min röst sviker mig efter flera minuters skrikande och jag faller
ihop framför dörren av utmattning. efter att ha legat på det kalla och
smutsiga golvet ett tag så hör jag hur nån skriker utanför fönstret.
jag kryper till fönstret och försöker se ut på gården som ligger bakom huset.
Fönstret är smutsigt och litet så jag får inte en jätte bra syn men det
jag ser får mig att må illa. Längst nere på gården framför några vita tvåvånings
hus står ett gäng barn, dom kan inte varit mer än 12 till 13 år gamla, alla
bär tjocka svarta tröjor och har samlat sig runt vad som ser ut att vara
en mindre pojke, kanske runt 9 år. Jag ser att de äldre barnen inte bara
står runt den mindre pojken utan oxå slår o sparkar på honom, blod rinner
ur hans näsa och hans gröna tröja är helt mörk av blodet. slagen blir hårdare
och hårdare, jag kollar på min telefon emn har ingen täckning. jag börjar skrika
men ingen hör mig och jag bevittnar hur en av barnen ger den lilla killen en
sån stark spark att hans underkäke nästan lossnar från fästet, och hänger i blod
slamsor under hans näsa. Då ser jag en kvinna springa mot dom och skriker
för allt hon är värd, hon ställer sig och skriker åt barnen att låta pojken vara
ifred, det som händer då är att en av barnen, en blond tjej tar upp en sten från
marken och kastar hårt mot kvinnan som träffas i huvudet så det sprutar blod
högt i luften och hon faller livlös till marken. De andra ungarna återgår till att
slå pojken sönder o samman , då hör man ett barn skrik från en sandlåda inte
alls långt bort från där kvinnan ligger med ansiktet mot asfalten och jag ser
två av ungarna går mot det lilla barnet som ser ut att vara en liten tjej på runt
2 år. de två äldre ungarna sparkar till bebisen och jag ser hur dom stampar
sönder barnet tills det knappt är något kvar förutom en kladdig blodig pöl
i den rödfärgade sanden. Jag skriker o skriker efter hjälp men ingen hör mig.
ingen vet om att jag är inlåst bara några meter ifrån denna makabra händelse
som nyss utspelat sig framför mina ögon...

Jag tar ett till bloss på mig cigarett och lutar mig tillbaka i stolen. Vill inte drömma
sådana drömmar mer...