nobodyhome

"Jag tror jag kommit till stadiet i mitt liv där jag tappat begreppet om vad som är Trevligt"

Ordet "tragiskt" kommer ofta upp i dagens vardags snack.
I de flesta munnar så menas det att något "Tragiskt" är
utestickare från vad som borde vara. Om NÅGON är
tragiskt så får ordet mer ett hånande och nästan lite
nedsättande innebörd. Eftersom en tragisk person inte
är som vi andra. Om personen i fråga inte ens vet om
att han eller hon är tragisk så blir det hela sorgligt.
snudd på komiskt?

så vad är komiskt då?
Ja enligt mig är den största höjd av komik något jag inte
behöver eller ens kan relatera till. jag behöver inte känna
igen mig i en komisk situation för att le med mina munkuddar.
jag kan vika mig dubbelt av något jag inte förstår.
Behöver vi förstå skämtet för att det ska vara roligt? NeJ!
ett skämt är bara roligt om nån mår bra av det och kan
slå till med ett skratt. Om personen inte förstår skämtet
betyder det då att skämtet är dåligt? Nej igen, humor är
relativt och smaken är som baken..delad o full med skit.

anledningen till att jag tar upp detta är för jag kom på
mig själv här om dagen att skratta till ett skämt som jag
verkligen älskade, igår hörde jag exakt samma skämt
berättad på exakt samma sätt, och jag drog inte ens
på läpparna. idag hörde jag skämtet igen och återigen
så började jag skratta så tårarna rann för mina kinder.

Nu börjar jag fundera om jag ens förstod skämtet.. och
jag tror inte jag gör det, jag tror inte jag förstår skämtet
alls, inte som det är menat från sitt ursprung. Inte bryr
jag mig om andra förstår skämtet. Jag ser inte det som
en sån där bild som tar en form om man glor tillräckligt
länge på den. "det är en båt" okej,.. jag kanske inte ser
båten utan jag kanske ser något annat. Typ.. en träsko?

Som person ser jag mig själv som en skämtsam jävel
som inte bara gillar att skoja runt utan ibland kanske
dra ett skämt, men det skrämmer mig om jag nu inte
längre förstår vad som är skämt. eller rättare sagt, att
jag börjar dra skämt jag inte själv ens förstår bara för
jag en gång i tiden tyckte det var roligt? Som att spela
en låt på gitarr utan strängar för någon som är döv.


som så många andra så har jag humor som ett sätt
att uttrycka mig på. ett bra sätt att bli erkänd av andra,
men även ett bra knep som jag använder för att hålla
folk på avstånd. Som man märker är jag tex "rolig" i
min blogg en direkt "personlig".
Men jag känner att jag börjar förlora synen på vad som
är roligt. så därför avslutar jag detta inlägg med en bild
av Jan Stenmark, som även han verkar ha en skev bild
på vad som är roligt och inte. och ni alla som finner denna
bild rolig,  eller på någe sätt humoristisk kan ta mig i handen
och prisa träden att det faktiskt går att ha kul åt precis vad s
om helst! bara man gör och har det på rätt sätt!