nobodyhome

Varje gång jag anländer hem till mig så får jag en smak av
oro i kroppen, jag vrider om nyckeln och kliver in. och
ett viss lugn sveper över mig när jag ser att TVn och datorn
är kvar.

Vissa personer man träffar i sitt liv sätter vissa spår och
precis som den vinfläcken på soffkudden som aldrig kommer
gå bort så finns även dessa spår kvar i hela ens liv. Många
personer blir ihågkomna av ljud, dofter, saker, filmer, sånger,
kläder, ord osv osv. och detta är dessa små saker som man
nog aldrig blir av med, men till det viktiga...!

Tobbe Vs Snön

Jag har nu på olika sätt försökt få snön att röra sig ner i kloaken
där den här hemma, jag har försökt smälta snön genom att
kasta tändstickor ut genom fönstret .. men till ingen nytta. jag
har stått på balkongen och skrikigt elaka saker till snön, även
dragit ett o annat "din mamma" skämt. Men åter igen så kommer
det bara mer och mer snö. Jag har haft starka tankar på att
springa ut med min "överlevnads kniv" och göra mig olycklig på
snön men med tanke på konsekvenser och att polisen nog är rätt
snabba att gripa svartskallar med stora knivar som skriker med
galen blick utomhus så har jag lagt ner den idén.
jag funderade så sent som igår om jag skulle ignorera snön, men
är svårt när den begravt hela min bil och jag måste likt en unge som
letar efter en sista godisbit i lördgaspåsen gräva fram den med mina
händer. Min trogne vän mr Sol har varit till ingen hjälp alls vilket
märktes bittert när jag idag tog mig en promenad och märkte att
solen värmde lika mycket som en kram från den där jobbiga
släktingen som man aldrig kommer ihåg vad han/hon heter.
Nu har man åter igen satt sig vid sitt tänkarbord och börjat smida
nya planer hur man ska få snön att förstå att den har stannat
över allt för länge. Och om ni väl tittar ut genom fönstret och ser
snön avtar så kanske ni till o med har mig o tacka för det!
För detta betyder krig!

Skulle handla på systemet i fredags. Jag är alltid den som tar upp
mitt leg i förväg så personen i kassan ska slippa be om det. I fredags
så var jag lite virrig efter en hård morgon på jobbet så jag visade
istället mitt truckkort , vilket inte fungerar lika bra eftersom det
inte finns någon bild på det. Detta ledde dock till en väldigt trevlig
konversation som höll mig kvar i en halv timma. så alla misstag
är nog inte av ondo. Det bästa med att göra nya misstag är att man
får mäta dom med sina tidigare och på så sätt avgöra vilken vikt
de nya egentligen har.
Livet går ut på att göra sina egna misstag och lära av dom, om man
aldrig vågar göra något så lär du dig inget. Vissa misstag kan till o
med vara kamouflerade till bra saker och vise versa. Det är först när
man begått dom som man får veta svaret.
även om den är att chansa o dricka mjölken vars bäst före datum har
gått ut , eller öppna käften i hissen och säga till grannen "vilket hemskt
väder vi har". kanske den sista ölen på krogen eller välja att gå hem
istället för att ta buss/taxi. De små valen vi gör.. det är dom som leder
till de stora saker i våra liv.

Men till det viktiga:
snart är det oscarsgalan! jag är inte bara spänd inför den
jag är även nervös, ska mina favoriter få hem ett pris eller
kommer multikassakon Avatar ta hem de viktiga priserna?

Men till det ännu viktigare:
Detta år har börjat bra, med mycke festande. kanske en aning
fööör mycke festande och jag har nu på senaste tid fått höra folk
säga:
"hehe tobbe, jag skulle då inte vilja vara DIN lever"
skämtsamt sagt så klart.. men jag tänker...
Vem vill egentligen vara någons lever? ....

"Jag tror jag kommit till stadiet i mitt liv där jag tappat begreppet om vad som är Trevligt"

Ordet "tragiskt" kommer ofta upp i dagens vardags snack.
I de flesta munnar så menas det att något "Tragiskt" är
utestickare från vad som borde vara. Om NÅGON är
tragiskt så får ordet mer ett hånande och nästan lite
nedsättande innebörd. Eftersom en tragisk person inte
är som vi andra. Om personen i fråga inte ens vet om
att han eller hon är tragisk så blir det hela sorgligt.
snudd på komiskt?

så vad är komiskt då?
Ja enligt mig är den största höjd av komik något jag inte
behöver eller ens kan relatera till. jag behöver inte känna
igen mig i en komisk situation för att le med mina munkuddar.
jag kan vika mig dubbelt av något jag inte förstår.
Behöver vi förstå skämtet för att det ska vara roligt? NeJ!
ett skämt är bara roligt om nån mår bra av det och kan
slå till med ett skratt. Om personen inte förstår skämtet
betyder det då att skämtet är dåligt? Nej igen, humor är
relativt och smaken är som baken..delad o full med skit.

anledningen till att jag tar upp detta är för jag kom på
mig själv här om dagen att skratta till ett skämt som jag
verkligen älskade, igår hörde jag exakt samma skämt
berättad på exakt samma sätt, och jag drog inte ens
på läpparna. idag hörde jag skämtet igen och återigen
så började jag skratta så tårarna rann för mina kinder.

Nu börjar jag fundera om jag ens förstod skämtet.. och
jag tror inte jag gör det, jag tror inte jag förstår skämtet
alls, inte som det är menat från sitt ursprung. Inte bryr
jag mig om andra förstår skämtet. Jag ser inte det som
en sån där bild som tar en form om man glor tillräckligt
länge på den. "det är en båt" okej,.. jag kanske inte ser
båten utan jag kanske ser något annat. Typ.. en träsko?

Som person ser jag mig själv som en skämtsam jävel
som inte bara gillar att skoja runt utan ibland kanske
dra ett skämt, men det skrämmer mig om jag nu inte
längre förstår vad som är skämt. eller rättare sagt, att
jag börjar dra skämt jag inte själv ens förstår bara för
jag en gång i tiden tyckte det var roligt? Som att spela
en låt på gitarr utan strängar för någon som är döv.


som så många andra så har jag humor som ett sätt
att uttrycka mig på. ett bra sätt att bli erkänd av andra,
men även ett bra knep som jag använder för att hålla
folk på avstånd. Som man märker är jag tex "rolig" i
min blogg en direkt "personlig".
Men jag känner att jag börjar förlora synen på vad som
är roligt. så därför avslutar jag detta inlägg med en bild
av Jan Stenmark, som även han verkar ha en skev bild
på vad som är roligt och inte. och ni alla som finner denna
bild rolig,  eller på någe sätt humoristisk kan ta mig i handen
och prisa träden att det faktiskt går att ha kul åt precis vad s
om helst! bara man gör och har det på rätt sätt!

Gåta:
-Vad gör Tobbe när han inte har något o skriva?
-Vet inte?
-Han lägger upp en musikvideo
-varför?
-därför?
-ja men varför? vill han säga något med den?
-Nej han vill nog bara dela med sig lite av sin musik..
-Men du sa ju att han hade inget att skriva? måste ju vara därför!
-Kanske, men han kanske då också tänker "hej nu kan jag göra så här"
-Du.. jag tror inte på dig! Tror han bara inte har något att skriva!
-Men skit i det då... var ju bara en gåta för fan!
-Skäll inte på mig för att du inte har någe att skriva!!
-jag skäller inte.. är bara lite tom i huvudet just nu
-Så då lägger du upp musik videos?
-Är väl bättre än att bara inte skriva något?
-Vet inte de jag, om du inte har någe att skriva kan du ju vänta till du har det?
-Jo men känns som om jag inte lägger upp något nu så kommer jag bli lat igen.
-Sånt man får ta, men fine lägg upp din musikvideo då..
-Tack!


"Det sägs att folk som snackar om sig själv i tredje person
har svårt för verkligheten och söker uppmärksamhet av
den omgivning dom inte riktigt förstår"





"det gör ont när jag ler, betyder det att jag är deprimerad?"

En liten gubbe sitter i sin fåtölj o läser om både
ditt och sen lite om datt i sin tidning. Han rättar
till sina små glasögon och dricker en liten klunk
av sitt kaffe som han haft vid sin sida rätt länge
nu. han ställer tillbaka den lilla koppen som är
klädd med rosa blommor, en design han själv
aldrig hade valt ut, men eftersom hans föredetta
fru gav honom kopparna hade han inte haft hjärta
att slänga dom , även när hon lämnade honom
för deras brevbärare som var grymt mycket vackrare
och coolare än vad han själv var.
Nu sitter han helt ensam och läser om ditt och lite
om datt. När han tittar ut genom fönstret så ser
han små regn droppar som kastar sig mot glaset
och han känner hur en liten tår börjar röra sig ner
för hans röda små kinder.
plötsligt hör han ett ljud i köket. Han reser sig med
ett ryck och vandrar ut till köket.  där ser han sin
frus undulat rotandes i kylskåpet.

- Vad letar du efter?
- inget, bara kollar vad som finns
- Är du hungrig? ska jag fixa något åt dig?
- Nej jag vet inte, vet inte ens om jag är hungrig..
- Men om du är det så kan jag laga till något åt dig
istället för du ska rota i hela huset efter något att äta..
- Okej.. gör något då? ska du ha något att äta eller?
- Nej jag är inte hungrig, men jag lagar gärna något åt dig
- Hmm.. okej, men jag är nog inte hungrig
- Men du rotar ju i kylskåpet så något måste du väl vara
sugen på eller hur?
- Ja jag är väl sugen , men vet inte på vad...
- Okej, vill du ha mat eller ska jag göra iordning några mackor
åt dig?
- Mackor? nej jag är inte sugen på mackor..
- Nehe..
- Suck
- vad suckar du för? jag säger ju att jag kan fixa någon mat
till dig?
- Nej jag suckade inte, jag bara andades tungt!
- Visst visst, brukar låta så du!
- Whateva
- Var inte sån där nu, nu frågar jag en sista gång. vill du ha
något att äta?
- ja
- så vad vill du ha då?
- Men jag vet ju inte säger jag ju! du har ju fan inget hemma
som ens lockar lite
- vill du jag ska gå ner till affären o köpa något eller vill du ha
en slant o gå ner o handla själv?
- Nej.. lika bra att ta något du har hemma.. även om det bara
är skit..
- Om det inte passar så kan du vara utan
- jaha, tack för den, här är man hungrig och hjälplös och du
beter dig som ett as mot mig..
- Jag beter mig inte som ett as , det är ju du som klagar på
att du är hungrig men du vägrar säga vad du vill ha
- MEN JAG VET JU FÖR HELVETE INTE!!!
- Nej hur ska jag kunna veta det då?!
- har inte sagt du behöver veta det... skitsamma jag tappa
matlusten nu ändå så...
- okej, säg till om du kommer på vad du är sugen på så fixar
jag det..

Undulaten flög upp på övervåningen och gubben gick tillbaka
till sin fåtölj, satte sig ner, slurpade lite på sitt kaffe som nu
var rätt kallt, sen tog han upp tidningen och fortsatte att läsa
lite om ditt.. och sen lite om datt.

igår kl 18.00 så slog det mig att jag var tvungen att ta mig
till affären. Något som jag ser som en pina varje gång, pga:
man glömmer jämt något man skulle ha köpt, folk är sega i
varje kassakö, och av nån skum anledning så är det mer
ofta än sällan som den kö jag ställer mig i blir den mest
slöa?! även så får man handskas med griniga kassörskor som
såvitt jag vet jag aldrig kallat för dumma saker så förstår inte
denna ondska mot mig? jag vill bara köpa lite mjölk. jag
själv har jobbat i kassa på mer än ett ställe och ett litet leende
är inte så svårt att slänga upp på folk som vill handla mjölk.
men nej, istället så vill dessa människor att man ska behandla
varandra som ens ärkefiender istället...

resan till affären är tråkig, men tar bara 3-3 och en halv minut
att gå, på vägen går man förbi.. inget av intresse, de ni!

när jag kommer in i affären och grabbar åt mig en av de röda
korgarna, som jag ska fylla med 50% saker jag faktiskt behöver
och 50% saker som bara flyger med av farten, så börjar hjärtat
klappa fortare och jag vill få det hela överstökat så fort jag kan.
Med bestämda steg så vandrar jag runt likt en ny dekapitera höna.
och varje gång jag närmar mig kassan så kommer jag på en ny
grej som jag inte handlat och som så klart ligger längst in i affären.
likt en "walk of shame" så får jag gå till baka för att inhandla den
kvarglömda grejen, och detta upprepas runt 4 - 5 gånger.
På samma gång ska man försöka motstå allt gott man vandrar förbi,
mumsigheter man faktiskt inte är där för att handla.

och när jag väl kommer till kassan för att möta min Lex Luthur till
min Superman så kommer jag så klart på det jag faktiskt gick till
affären från första början för.. hela äventyret handlade just om den
saken.. och jag handlade allt utom just det! Men stoltheten säger nej
och jag lägger upp resten av matvarorna på bandet, får min, tydligen
välförtjänta, arga blickar av kassörskan som glor på mig som jag
skulle ha halva affären innanför jackfickan, eller att det var jag som
skrattade åt hennes nya klänning som fick henne att se ut som en
citron som bryter sig in i en plastpåse..

Med tunga steg går jag hem igen... för att packa upp allt utom
det som hela uppdraget hade gått ut på. när jag väl lastar av
allt i påsen så blir jag själv förvånad över vad mycke onödigt
man faktiskt handlat. jag äter inte mackor? varför i hela fridens
namn handlar jag pålägg till dom?
Flingor? var flera flera månader sen, men jaha? jag ska tydligen
börja äta det igen på morgonen. jag tar den tomma påsen och
knycklar ihop den lite lagomt snygg och slänger den bland de
andra tompåsar jag har gömt nånstans i lägenheten.
sen slänger jag mig på soffan och drömmer mig bort till en
värld där jag faktiskt gör en inköpslista innan jag ska till affären.
en värld där man inte glömmer bort det viktigaste när man handlar,
och en värld där kassörskorna är vackra och inte ser ut att vilja
spy rakt på en.. en värld långt bort från den jag lever i...

Här ligger jag bra.. lite blött blev det ikväll.. men jag torkade
fort. När solen lyser på mig som starkast känns det nästan
som jag ska gå sönder.. splittras i tusen bitar och försvinna
i luften. Har fortfarande en otroligt huvudvärk från fallet, men
hellre ligger jag här..paralyserad än att hänga där uppe igen.
hellre ligger jag här.. här ligger jag bra!
Det blåste igår men som tur var så ligger jag i lä om en stor
sten så vinden nådde mig inte, jag skrattar vinden i ansiktet..
eller jag hade gjort det om nu vind hade haft ett ansikte! jag
önskar så att vinden hade ett ansikte, ett ansikte man kunde
skratta åt! kanske till o med ett ansikte man kunde rita en
rolig mustasch på när vinden däckat? hade varit så bra!
men vinden kan inte ta mig här, här där jag ligger.. slipper
den dumma vinden... här ligger jag bra!
Nu börjar dom jävla ungarna härja igen! blir så förbannat trött
på allt skrik och spring, och inget kan jag göra för jag kan inte
röra mig.. hade jag kunnat röra mig hade jag fan rest mig upp
och klippt till den största ungen så de mindre blir rädda och
tysta.. kan man inte få lite ro!? jag som hade det så skönt här
i solen.. fan ta er ungjävlar! Få mig att bli så här grinig en solig
och vacker dag som denna.. as!
men ändå.. här.. här ligger jag bra!
Önskar man hade något mer o göra om dagarna dock. kanske
nån att prata med? kanske nån att leka en lek med. Eller bara
föra en konversation med. men icke.. ensamt är vad det är här.
Fast eftersom jag inte kan röra mig så är det lika bra att ingen
hör eller kan prata med mig, tänk om personkemin inte skulle
klicka, fan va jobbigt att ligga här stel som en pinne utan att
kunna springa ifrån mitt sällskap! Nej fan! jag trivs att vara för
mig själv, så slipper jag dumma frågor, och jag slipper komma
på ännu dummare svar.  varför är det bara jag som pratar? nej
fokusera på dig nu.. var glad att du kan prata, även om dom
andra bara ligger här livlösa runt om dig.. likt en kyrkogård på
backen.
Nej fan, jag trivs rätt hårt att vara parkens enda talande lilla löv.
här ligger jag bra... här ligger jag kvar.. har inte mycket till val...

Om du hade ett horn på kroppen, vart skulle du sätta ditt horn?
skulle du sätta hornet på huvudet? lite förutsägbart kanske, men ändå
rätt praktiskt med tanke på att dina kläder inte skulle ta sån skada, kanske
möjligtvis om du är en stolt ägare till en hatt. skulle du köra på
enhörnings trenden? ha hornet mitt på pannan så du kan stånga folk som
sölar i bankomatkön. Skulle du ha hornet lite coolt på sidan? likt en älg
som varit i bråk och förlorat sitt ena horn. eller kanske noshörnings versionen
och sätta hornet mitt på snoken? så alla ser hornet tydligt när du konverserar
med dem. Kanske du vill ha hornet mitt på bröstet för att förhindra folks oväntade
och kladdiga kramar? eller du kanske vill ha hornet på ditt högra ben så du
får en anledning att slippa skura golv? Ja vad sätter man sitt horn om
man nu var tvungen att välja. Ibland tror jag vi människor går runt och
tar för givet hur livet är utan horn och glömmer dom djur som fick horn
under evolutionen. Tänk på dom... detta är en hyllning till djur med horn!


Ni finns i våra hjärtan!

Vaknar.
sträcker på sig.
låter ögonen öppnas.
stänger dom igen.
försöker öppna ett öga i taget..
misslyckas..
Gäspar.
reser sig upp.
flyttar sig från sängen till köket.
letar i kylskåp efter dryck.
finner mjölk.
dricker mjölk.
känner ingen smak av mjölk.

Hur smakar mjölk? mjölk är ju ändå något de flesta däggdjur dricker, oavsett om
dom diar eller om dom köper den av han.. den där griniga kioskgubben som har
en doft med blandning av stearinljus och ilska...
Eftersom jag varit sjuk i några dagar  nu så kände jag varken smak eller lukt
imorse när jag tog min mjölk.
så jag funderade.. hur skulle jag beskriva mjölk för nån som tex föds utan
smaksinne. jag skulle nog säga så här:

"mjölk smakar som en rutschkana av kall plast, men inte en sån där som går
rakt ner, nej nej, utan en som snurrar, och som är typ som ett rör. yes så smakar
mjölk"

Så om mjölk hade ett ansikte!

Nu har man vaknat ur sin koma, under vinterns köld gick jag
som så många andra i ide och slutade upp med bloggandet.

Varför? det får vi nog aldrig veta, men frågan står kvar..
ska man fortsätta blogga? Har faktiskt börjat läsa andras
bloggar och jag märker att alla verkar ha mer att säga än
vad jag har! Jag skriver verkligen bara strunt , jag ger nästan
ingen info om mitt liv utan mer rabblar upp saker hej vilt till
höger o vänster. Strunt! Trams! ologiskt! Osmakligt! onödigt!
varmluftsugn?

Men det är det ända jag vill/kan/borde erbjuda, så nu börjar bloggandet
igen, men likt en fågelunge tänker jag inte ge mig ut på marknaden
direkt! NEJ! jag tänker microblogga, är det så man säger? när man
skriver små inlägg, men gör det oftare. Så istället för att skriva "noveller"
till inlägg så skriver jag små oseriösa, kanske ibland helt poänglösa små
inlägg bara för att jag ska komma igång igen. Sen om man vill kalla det
trams så får man så klart göra det. Gör det två gånger vettja!

Så hur ska jag börja min resa in i microbloggens värld? ja jag kan ju skriva
vad jag tänker på just nu helt enkelt

Tid: 02:41 Torsdad 21/1 2010
"Inget"

Så mycke hade jag o erbjuda så här i början av året! inget!
eller jo! mitt kylskåp började nyss pipa.- *vänta*

det var inget farligt, bara en röd lampa som blinkade o pep

Löften för det nya året är faktiskt att göra bloggen mer personlig
vem vet! kanske man lägger upp lite bilder ibland, eller rent av
skriver om vad som händer o fötter i mitt liv. Den som lever får se..

märker redan nu att mitt microbloggande börjar dra ut sig som en
överviktig tant på en liten cykelsadel..  Men som sagt! nu börjar vi
igen, eller jag börjar. inte ni, eller ni börjar ju läsa , eller ni har säkert
läst saker under tiden jag inte bloggat, vissa saker gör man ju bara.
ibland utan att ens tänka på det!
men men hur som! VI GÖRT!

Vaknar upp med ett ryck och känner kylan biter tag i mina fötter som
ligger lite utanför täcket. Trots kylan i rummet så är det läskigt varmt
under täcket, känner hur svettdroppar rinner sakta längst kinderna och
rysningarna biter tag likt små el stötar. Hasar mig upp på en stol och
tänder en  cigg, försöker lugna ner mig. Försöker förstå vad som nyss
utspelade sig i mitt huvud i min dröm...

Jag bläddrar runt bland sidor om lägenheter i en stad som liknar
Örebro och hittar tillsist ett erbjudande, nån har lagt ut en annons
om en lägenhet som skulle vara perfekt för mig, låg hyra och högst
uppe i ett fint våningshus. Jag ringer numret som står längst ner på
annonsen och bokar en visning senare samma dag.
Jag står med adressen som jag skrivit på en liten lapp utanför ett
stort grått hus som i annonsen såg mycket mer trevligt ut, dock är
omgivningen inte helt usel, det finns mysiga vita hus runt om och
verkar vara ett relativt lugnt område. Jag ringer på porttelefonen och
en rätt rispig röst svarar. Jag känner inte igen rösten från det tidigare
samtalet jag hade på telefonen tidigare och det går en rysning genom
min kropp. Dörren öppnas och jag kliver in i en mycket gammal
trappuppgång , ingen hiss finns och jag får ta mig via trapporna till
högsta våningen.
Trapporna känns aldrig ta slut och när jag nästan gett upp och vänt
tillbaka ner så hamnar jag till slut vid en liten dörr och eftersom jag
inte ser fler trappor så antar jag att jag nått toppen. Ingen ringklocka
finns så jag knackar på den lilla dörren och den öppnas nästan direkt,
dock är det ingen som välkomnar mig utan jag ser bara mörker. jag
kliver försiktigt in och jag märker att hela rummet mer liknar en gammal
vind och inte en lägenhet som annonsen hade utlovat. Jag letar efter
nått ljus och jag använder det svaga skenet från min mobil tills jag ser
en annan dörr. en liten dörr som sitter i en gammal tegelvägg, den står
halvöppen och jag går mot den, när jag väl kommer in i det rummet ser
jag ett litet ljus som kommer från ett fönster i slutet av rummet, fönstret är
runt och inte större än mitt huvud, det har även galler i sig. jag förstår
inte poängen eftersom fönstret är så litet som det är, men jag hinner
inte tänka länge på det innan dörren slår igen bakom mig och jag hör hur
nån låser på andra sidan. jag springer mot dörren och skriker att dom
ska öppna, men inget svart. jag slänger mig på dörren och bankar mig
trött. Min röst sviker mig efter flera minuters skrikande och jag faller
ihop framför dörren av utmattning. efter att ha legat på det kalla och
smutsiga golvet ett tag så hör jag hur nån skriker utanför fönstret.
jag kryper till fönstret och försöker se ut på gården som ligger bakom huset.
Fönstret är smutsigt och litet så jag får inte en jätte bra syn men det
jag ser får mig att må illa. Längst nere på gården framför några vita tvåvånings
hus står ett gäng barn, dom kan inte varit mer än 12 till 13 år gamla, alla
bär tjocka svarta tröjor och har samlat sig runt vad som ser ut att vara
en mindre pojke, kanske runt 9 år. Jag ser att de äldre barnen inte bara
står runt den mindre pojken utan oxå slår o sparkar på honom, blod rinner
ur hans näsa och hans gröna tröja är helt mörk av blodet. slagen blir hårdare
och hårdare, jag kollar på min telefon emn har ingen täckning. jag börjar skrika
men ingen hör mig och jag bevittnar hur en av barnen ger den lilla killen en
sån stark spark att hans underkäke nästan lossnar från fästet, och hänger i blod
slamsor under hans näsa. Då ser jag en kvinna springa mot dom och skriker
för allt hon är värd, hon ställer sig och skriker åt barnen att låta pojken vara
ifred, det som händer då är att en av barnen, en blond tjej tar upp en sten från
marken och kastar hårt mot kvinnan som träffas i huvudet så det sprutar blod
högt i luften och hon faller livlös till marken. De andra ungarna återgår till att
slå pojken sönder o samman , då hör man ett barn skrik från en sandlåda inte
alls långt bort från där kvinnan ligger med ansiktet mot asfalten och jag ser
två av ungarna går mot det lilla barnet som ser ut att vara en liten tjej på runt
2 år. de två äldre ungarna sparkar till bebisen och jag ser hur dom stampar
sönder barnet tills det knappt är något kvar förutom en kladdig blodig pöl
i den rödfärgade sanden. Jag skriker o skriker efter hjälp men ingen hör mig.
ingen vet om att jag är inlåst bara några meter ifrån denna makabra händelse
som nyss utspelat sig framför mina ögon...

Jag tar ett till bloss på mig cigarett och lutar mig tillbaka i stolen. Vill inte drömma
sådana drömmar mer...

En liten fågel sitter på sitt rum i ett stort
och grått hus
han tittar ut genom fönstret och drar en lång
och djup suck, han tar ännu ett blås på sin
cigarett och askar ut genom fönstret istället
för att använda askkoppen som står precis
vid honom. I hans lilla fjuniga huvud så rörde
sig tankar om självmord, grädde och lakritschips.
Han blickade ut på omgivningen och förstod inte
varför folk använde mer än ett par skor. varför
så många älskar matlagningsprogram på tv men
aldrig lagar det dom ser på, även fast dom jämt
utbrister framför tvn "uj va det såg gott ut".
han askade ännu en gång ut genom fönstret och
vinden fångade askan och förde den vidare mot
en annan liten mindre fågel som fick askan i
munnen och hostade till.
Den lilla fågeln tog ett sista bloss på cigaretten
innan han tillslut fimpade ciggen först i hans vinge
och sen kastade han ut den genom fönstret.. trots
att askkoppen fanns så nära honom. Den lilla fågeln
tittade sig i spegeln och tänkte:
" Vissa personer stryper sig själva för att få ett rus"
ännu en suck flydde från hans lilla näbb. han blickade
mot sin byrå där han hade kort på familjen och en liten
röd boll.
han ville verkligen inte dö men han visste inte om han
orkade med ännu en säsong av ensam mamma söker...
Han gick ner till köket och hällde upp en liten kopp kaffe
och satt sig vid sin dator , han stängde ner porrsidan som
gav ljus åt det annars så mörka rummet och började skriva.
hans små vingar nästan rykte tack vare den fart han skrev
med, och efter 30 min så tittade han på allt han skrivit
och upptäckte att det bara stod "paprika" om och om igen...
Han suckade och tände en ny cigg...
"när livet ger dig apelsiner..." tänkte han och klickade upp
den erotiska hemsidan ännu en gång, en tår föll längst hans
små fågel kinder.
han gick till kylskåpet, sträckte på sina små vingar, öppnade
dörren och kollade med tom blick vad som fanns att äta..
men det ända som erbjöds idag var det vanliga.. gamla nudlar..
en påse ost.. och ett halvt äpple. han öppnade skåpet som lägligt
låg över själva kylskåpet och tog fram sin revolver. han gick till
en av lådorna som fanns i köket , han tittade ut genom fönstret
och såg att solen nästan vinkade till honom
"Vad ska man göra i dessa dagar om dom väljer att stänga av
strömmen för en i mer än två timmar..?"
han gick tillbaka till rummet där datorn stod och satte sig , han
la den lilla fågelrevolvern bredvid datorn och klickade upp
sin facebook sida där han skrev på sin status:
"Äta ett halvt äpple eller skjuta skallen av sig?"...
tre personer gillade statusen på facebook och en kommentera
följande: "skjut dig, då slipper du vara hungrig;)"
Den lilla fågeln skrattade lite för sig själv och tänkte "ja det är
ju sant" sen satte han revolvern mot sitt huvud och tryckte av

hej igen alla glada grymlingar o tesslor där ute


Yes, detta har jag gjort förut så därför känns det så hemma
att göra om det, igen och igen. En behaglig känsla fyller mig
varje gång jag gör något jag har gjort förut och som jag
faktiskt gillar att göra, som när man har ätit mat och går runt
en hel dag med något som sitter mellan tänderna, och man får inte
för sitt liv bort skiten. Känslan som jag får att göra en inne o ute lista
är exakt samma som den man får när man till slut lyckas få bort
kycklingbenet eller näbben mellan tänderna

så häll upp ett glas vatten och blicka på vad oktobers inne och ute
saker kommer vara. Vi vet alla att inne grejerna är bra och coola,
sånt som får människor att tänka "uj vad han är inne, han måste visst
ha läst någons lista, må jag säga" och vi vet alla att de saker som
finns på ute listan är BIG NO NO för er alla som vill hålla coolheten vid
liv.

Handen på hjärtat så skriver jag bara ett nöd inlägg så jag inte ska hamna
i bloggkoma igen. man kan inte kalla sig bloggare om man inte bloggar.
som att ha ett piano hemma och säga man är pianist fast man aldrig rör
vidundret. Eller att man har en släkting man inte kan namnet på, då kan
man inte bara kalla människan för kevin?! kanske inte ens är hans eller
hennes namn? tänk på det.
Eftersom jag inte är gud eller ebba von sydow så är jag så klart inte en
övermäktig röst i vad som är inne och ute för den kommande månaden.
Men jag ser mig själv vara er rullstol i backen , er kanin på roliga timmen,
er mormor på dödsbädden, er karta i gettot, er högra hand en tråkig kåt
kväll, helt enkelt lite hjälp på traven.

Inne listan:

* Damsuga och hålla rent i hemmet, ingen vill bo skitigt och folk som har
för ostädat hemma vill inte att folk ska komma hem till dom ,vilket gör
att dom stänger in sig i sin egen skit och förlorar alla vänner dom har vilket
leder till att dom hittas tre veckor efter dom avlidit pga att grannen tycker
det luktar som någon stängt in sig i sin egen smuts och dött på kuppen.

* Finger vantar, jepp nu är det tillräckligt blåsigt på många håll så håll era
händer varma, vissa kör på vantar där någon varit fräck och klippt bort
topparna på fingrarna , men det ger det hela en viss "bad boy stämpel",
används mest av rebeller som inte bryr sig om att hålla fingrarna varma,
en riktig rebell vet att man kan stoppa fingrarna nån annanstans om dom
ska värmas

* Gå på bio, Även fast det görs 90% skit nu för tiden inom filmindustrin och
att sverige är snälla nog o visa oss all denna rusk och låta oss betala 100 kr för
det gör inte själva biobesöket mindre mysigt. Klibbiga golv, folk som pratar o
smsar med sina iphones, samt folk som har blåsor stora som tumnaglar .
gå mycket på bio istället för att se film hemma vid datorn.

* Sovmorgon. Bästa som uppfunnits sen tuta på bilen. Att ligga i ett kallt rum
och sakta föra den lilla foten ut i den kyliga luften för att sen stoppa tillbaka den
under täcket och återgå till sin skönhetssömn är grymt underskattat

* klia sig i huvudet, detta har tyvärr i många år setts som något dumt, en person
som kliar sin skalle uppfattas ofta som ointelligent och genom detta så har det
blivit en symbol för folk som inte fattar något. MEn vi vet alla att när vi inte förstår
något så kliar vi inte oss i huvudet, vi ser ut som att en brunbjörn frågat chans på
oss och vi tycker det är jobbigt för vi jobbar på samma jobb, och om det inte skulle
fungera så skulle man vara tvgna att se varandra och så det där med att man inte
är av samma ras och... nej skitsamma. klia på! klia så mycke ni vill! klia bort hårtussar!

* följa idol och sen ljuga om att man gör det. det är coolare om man säger till
folk att man inte följer skiten för att sen krypa ihop framför tvn med en ostbågepåse
och se idol in the smyg.

* Vinka på bussen. Nu menar jag så klart itne vinka på bussen som du vore en strandsatt
jävel på en ö och ser en båt åka förbi. nej, nu menar jag en liten gest med handen så att
personen du vingar till ser att du ser honom/henne. Ibland när man gör den ökända huvud
nickningen på en buss så syns det inte jätte bra eftersom du sitter bakom glas och ibland
kan det reflekteras så personen som du vill ha kontakt med inte ser om du bara glor eller
om du verkligen försöker vara trevlig.

* Dricka upp på krogen. Detta gäller även hemma fester och frukost. Drick upp det ni har
innan ni ger er ut på äventyr

* Vifta på tårna. något som ska göras privat, men ni ska känna er grymt inne och häftiga när
ni gör det!

* Sjunga bara till låtar du kan texten till. Det är inte fint när folk sjunger fulla som
soptunnor till låtar de aldrig hört, när ett gäng på 12 varav 2 kan låtens riktiga text så hörs
det lätt när folk mumlar genom orden, eftersom man är full så blir mumlandet ett mer skrikigt
läte detta förstör inte bara era vänners öron utan även låten ifråga

* Kaffe . Är alltid inne att dricka'

* Höstpromenader. underskattat men i oktober så råder jag till att ta så många långa
promenader som ni kan. och går ni med någon så får ni hålla handen, och eftersom det
är inne att ha finger vantar så blir det lättare att hålla handen än med tumvantar. men
ändå är det ett litet projekt eftersom det blir lite knepigare att slingra varandras fingrar
mellan den andres om man har handskar eller vantar på sig. men denna utmaning gör
det bara ännu finare när det hela väl lyckas

Ute listan:

*Röka en halv cigg sen slänga resten. Ni kan gått o väl ta er tid att röka upp hela cigaretten!

*sushi , ja jag vet ! var jätte inne detta år att äta sånt trams, men nu är det hederlig ikea korv
som gäller i oktober månad, och för de som inte gillar eller äter kött så är morötter och skumgummi delfiner
accepterat som coolt att smaska på

*Föda upp kalvar. Inte coolt

*tvätta håret mer än 5 dagar i veckan. Slit inte ut håret och slösa inte på schampo!

*Använda mer än 5 "Typ" i en mening , var inte coolt i september och kommer inte vara
coolt i oktober

*Svara i telefon när man hoppar fallskärm. koncentrera dig på det du gör då istället

*Baka muffins och att sen inte bjuda. Ingen gillar en sån människa

*Använda hjälm när du cyklar, detta är viktigt, hjälmen hjälper dig om du skulle ramla
men när folk ser dig ramla med en hjälm så tänker dom att du har den för du inte KAN cykla
så allt är förlorat ändå

*Säga "ja snart är det fan jul" , tro mig, alla som bott i sverige mer än 4 år vet att
det är jul snart.

*Ha allvarliga snack på toan när nån har fest. Folk behöver skapa vatten när dom dricker
så lås inte in er på det ända stället man får kissa på utan att bli utkörd från festen. ta en promenad
om det är något viktigt som behövs diskutera

*Ballonger. Inte denna månad, kan komma bli häftigt i november igen

*Kall soppa. Förstår inte grejen, men inne är det inte i oktober det kan jag lova er!



Så där har ni 12 bra saker att gå efter och 12 dåååliga saker som ni ska hålla er borta
ifrån i oktober, så hoppas jag ni alla som läst detta och följer inne listan att ni får en bra
oktober månad och för er som envisas med att äta sushi och låsa in är på dass när det
är fest o folk står i kö o gråter. ja ni får ha en bra månad som rätt ocoola och gråa
knattar. Keep it real!

Nu var det åter igen ett stort och onödigt hopp mellan
mina inlägg på denna lilla blogg, men jag blev beordrad
att uppdatera en aning. Jag har inget att skriva om så
det jag slår till med är en busig liten historia som hänt mig
och som jag hoppas har hänt fler folk i vår kalla värld.

Ett msn samtal om pinsamma minnen fick mig rätt osökt
att tänka på en av de mer pinsamma saker jag varit med om
visavi .. det som kommer här.

Jag hade varit på fest, och antagligen fått i mig en eller 8 öl
för mycket. redig full och vinglig så ringer jag en kompis och ber
om transport hjälp till en annan fest som jag verkligen ville till.
Efter några minuters övertalning och grova hot så lyckas jag få
min vän att gå med på att frakta mig till den andra festen. Jag tog
de öl som var kvar och även nån shot på det. satte på mig mina
pjux och sa farväl till folket på festen, sen kryper jag stadigt till
parkeringen där jag bestämt träff med min "ride". på parkeringen
så är det kallt och jag bestämmer mig för att svepa en öl för att hålla
värmen. så på det coolaste sättet som finns så hivar jag ner en öl och
även en slurk minttu slank ner. Jag hinner röka 3 cigg och jag börjar
stampa lite otåligt i marken. efter alldeles för lång väntan så kommer
en bil och jag full som en kastrull slänger mig in i baksätet på bilen
eftersom jag trots min onyktra syn ser någon sitter i framsätet.
När jag väl brytit mig in i baksätet så skriker jag till:
"Va fan tog så jävla lång tid!?"
då till min förvåning så ser jag att brevid mig så sitter ett litet gossebarn
och ser rädd ut, när jag blickar fram mot föraren så sitter ej min vän där
utan en äldre mor i chocktillstånd och stora ögon, och brevid henne en
väldigt skärrad tonårs jänta. förödelsen är total och jag upplever 5 av
de längsta sekunder i total tystnad, när jag väl lossat min tunga från ett
stadigt bett med mina tänder så klämmer jag ur mig:
"öö. jag bara skoja!"
sen slänger jag mig ut ur fordonet och söker tillflykt i några buskar en liten
liten bit ifrån parkeringen. där sitter jag med röd färg i ansiktet i 10 minuter.
sen ringer det på min mobil och då är det min kompis som äntligen kommit
fram. Men jag tvingar honom ut ur bilen innan jag vågar sätta mig i den pga
att jag inte ville återuppleva en liknande traumatisk upplevelse. Resten av
natten så var jag både tyst och en aning skakis.

Detta är något nu som man ser tillbaka o skrattar åt. Men jag råder er till
att se upp vilka bilar ni slänger er in fulla som ägg och skriker i.

Nu vet jag ej om det kommer bli mer uppdateringar på länge, men det är med
stort mod jag delar med mig en av mina pinsamma och skämmiga små
berättelser. kan komma att bli fler.

Annat som är aktuellt är att jag inte borstat tänderna alls idag.
Skärpning!
vissa dagar vill man inte stoppa något i munnen...!

Jag är inte den person som ogillar hög musik, icke!
jag är gärna den som väsnas lite extra på fyllan och
har på Mp3n så högt att folk runt omkring mig hör
min otroligt underbara musik, är den som gillar att
dela med mig av bra saker. Dock har jag de senaste
veckorna drabbats av ett nytt "vardagligt problem" vilket
är följande:

Efter en hård och slitsam dag på utbildningen som jag
går (Bygg o anläggning) så är sötman av att få sluta extra
stor! när klockan närmar sig fyra så är man trött och vill
hem, Jag vandrar till mitt skåp och byter om från mina
jobbarkläder till det jag anländer i och sen är det hem
färd som står på listan. Vetskapen om att en skön säng
och slappande väntar gör hemresan så otroligt mycket
mer värd. Så det jag gör när jag väl satt mig i bilen är att
tända en hyllningscigg och sen gasen i botten. Musik är
något som behövs då man inte vill somna bakom ratten
så jag vrider därför upp stereon till max, ergo så håller
jag mig vaken och blir grymt piggare, en hemfärd innehåller
oftast band som Dope, Rammstein , MIndless Self Indulgence
eller andra band som spelar åt det mer skrikiga och "arga"
sättet. Jag trivs som en Ko i Indien hela hemresan och
dagens arbete rinner lixom av mig på ett behagligt och
mullrande sätt. När jag väl parkerat bilen så stänger jag av
motorn och rör mig med lite lättare steg mot lyan min.
Kruxet är nu att min bilstereo fungerar på detta sätt.
När man stänger av bilen så stängs även stereon av (så klart)
och nästa gång man startar allt så börjar stereon spela
på den låt man lyssna på, den börjar även precis där låten
avbröts innan man stänger av den. även samma volym!
Dagen därpå så vaknar jag kl halv 6 och tar mig med zombie
liknande rörelser mot bilen igen, hoppa o skutta finns
inte i mitt lexikon när jag drar mig ut likt en säl som blivit klubbad
av en större säl. Jag nästan slänger mig i bilen och jag
känner hur ögonlocken mina visar stort intresse mot bilgolvet.
Jag vrider nyckeln och startar bilen och känner en gäsp närmar
sig. DÅ!! börjar stereon spela i högsta volym och jag får en
mindre hjärtinfarkt och håller på att pissa på mig, sen är det
med klarvakna ögon jag kör till utbildningen för ännu en hård dags
arbete.  Kan tyckas vara ett smart sätt att vakna till på, Men egentligen
är jag så dum att varje dag så glömmer jag skruva ner volymen
några snäpp innan jag stänger av stereon. Så detta har blivit
(Trumvirvel) "ETT NYTT VARDAGS PROBLEM" som tar sin rätta
plats brevid andra små tossiga problem som tex
Mjölkens bäst före datum går ut imorgon men man är inte sugen
att dricka mjölk eller äta något där mjölk behövs till.
Eller
När man nästan är vid bussen och ser den komma och man står
i valet och kvalet om man ska springa för att hinna
Eller
När man är så törstig man håller på och dö , och allt går bra
utom just vatten! men man är för fattig för att köpa något.
Eller
Att orka sätta på en ny toapappers rulle på hållaren
Eller
När man för kung o fosterland försöker hålla sig vaken till
ett tv program man vill se men ändå lyckas somna fem minuter
innan skiten börjar

Så grattis!
"sätta sig i bilen när man är aptrött och få stroke av den höga musiken
som spelas när du startar bilen"

I fredags var jag och fikade med en god vän, under fikandets
gång så avslöjade hon att hon sett en ny slags "remake" av
en klassisk zombie film som kallas "day of the dead" , eftersom
jag litar på min vän och vet henne film smak inte är helt usel
så tänkte jag lyda hennes råd och se filmen. Eftersom jag starkt
gillade remaken av en liknande film "dawn of the dead" från 2006.
så tänkte jag att detta kunde bli roligt, dock så var det inte samma
team bakom den här filmen som nu diskuterades. Så hur som haver
så fixade jag filmen på lördagen och tog mig en så kallad "koll" och
gosse va jag upplevde många känslor under filmen. Mest så ville
jag ta min mobil ,ringa upp min kamrat och fråga vad hon egentligen
tänkte på när hon rekommendera något så otroligt dåligt som denna
film.. Kort o gott så var filmen enligt mig usel, mer än usel, bland det
sämsta jag sätt på länge till o med, inte alls samma charm som
den tidigare nämnda filmen. Men detta inlägg ska inte vara någon
slags recension av nån film alls, nej nej. det jag ska skriva om är vad som
hände efteråt.
Ibland när jag ser filmer eller är med om saker så gör jag som så många
andra och drömmer om dessa saker, så när jag väl gick o la mig denna
lördag så drömde jag så klart om Zombies, och för att hela drömmen
skulle få mer effekt så var det zombies som tog över staden där jag bor
(Örebro) och de flesta av mina vänner o bekanta var med i drömmen på
olika sätt. Eftersom jag inte vill folk ska tro jag önskar att dom ska bli
zombies eller att dom ska mördas av de levande döda så har jag bytt ut
namnen på folket så ingen ska känna sig träffad eller sårad... Jag väljer
även att ge de flesta i drömmen mer "amerikanska" namn, så det hela får
mer en B-skräckis känsla, vilket jag fick när jag väl sussade.

Enjoy!


The dream:
Kl ringde och som vanligt vaknade jag knappt av den rätt låga sången
som jag valt som väckningslåt  , Men jag hasade mig upp ur sängen
efter att ha legat ett bra tag och dragit mig. Det ringer i telefonen och
som vanligt är det Bill som undrar ifall jag ska med o fika, jag svarar
att jag måste vakna till och frågar även om flera ska fika tillsammans
med Bill o mig, efter lite chattande så hänger även Clark och Denni
me på fikan. Jag går runt i lägenheten med en skum känsla i magen
något står inte riktigt rätt till och när jag tittar ut genom fönstret så är
utsikten mer öde än vad det brukar vara. Jag tar mig en dusch och
fixar till håret lite halv slarvigt, känns som en sån dag man inte orkar
anstränga sig något speciellt. Hög musik spelas nu från min dator medans
jag letar kläder att ta på mig, då hör jag plötsligt en duns från våningen
ovanför min, jag sänker ljudet och förösker lyssna vad som händer, det
låter som grannen över mig bråkar med nån, kanske är det kärleks gnabb
som är på gång, så jag höjer volymen lite mera för att slippa höra detta
tumult. Jag drar på mig jackan och sätter i hörlurarna i öronen, sätter
sen på Mp3n och en bra låt och ska röra mig till bussen. jag tar upp
mobilen för att se hur jag ligger till tidsmässigt och ser att jag fått ett sms
av Carol.
"vart är du?? ring mig!!!!"
jag orkar inte svara under tiden som jag går till bussen, tänker att jag ringer
eller smsar tillbaka senare under dagen. Jag ser inga människor på den lilla
rutten som leder till busshållsplatsen och jag börjar tycka det verkar lite lustigt.
Knappt några bilar åker på vägen heller, men plötligt så kommer två bilar i en
otorligt hög fart, antagligen reält mera än 50/km i timmen. Jag svär lite över
att vem som helst kan tydligen få körkort nu förtiden, och jag kommer på mig
själv hur grinig jag låter. Bussen kommer som planerat och jag åker upp på
stan, nästan halvsovandes så hör jag hur folk hostar på bussen, tror att
snart så bryter än ny influensa ut ,så jag vänder mig ut mot fönstret och höjer lite
på mp3n så jag ska slippa höra detta oljud. När jag väl kommit upp på stan
så möter jag folket och vi går till fiket, men när vi väl kommer dit är det nästan
läskigt öde, detta är skumt eftersom det ändå brukar vara minst en person på
detta fik hela tiden. Men inte ens personalen går att finna.
Bill tittar bakom disken och rycker på axlarna, jag går bakom till köket och kollar
men ingen finns att finna där. Clark föreslår ett annat fik men jag och bill börjar ana
att något inte står rätt till. Jag tar upp telefonen när jag märker att det vibrerar i fickan
på mig. jag svarar men får ingen respons, någon på andra sidan verkar springa
och jag hör bara en andfodd röst som försöker bilda ord. sen bryts samtalet. Nu
har även resten av "gänget" tagit upp sina telefoner och svarar när folk ringer. Men
liknande saker händer för dom. Jag tittar ut på parkeringsplatsen utanför fiket och
ser då nån springa tvärs över i full fart och nästan ramlar omkull , och jag ser att
ansiktet ser sargat ut ,som att någon har rivit personen riktigt illa, jag säger till
mina vänner att kolla men personen försvinner nästan lika fort som han dök upp.
Jag börjar förska ringa folk men får ingen täcknig längre och det gäller de övriga med.
Vi bestämmer oss för att gå ifrån fiket och hitta folk, men när vi väl kommer ut igen
så är det lika öde som det var hemma hos mig samma morgon. Runt ett hörn så ser
jag någon sitta, och det låter som nån gråter, vi springer dit för att se vad som hänt
och på backen sitter en kvinna med ett knyte i handen, hon nästan skriker av gråt och
vi försöker lugna henne, men hon erkänner knappt vår närvaro. Jag slänger ett öga
mot knytet hon håller i sin famn och ser det är en filt vars färg ser mörk fläckig ut.
Jag funderar vad det kan vara och om det är anlendingen till varför kvinnan är så hysterisk
som hon är. Denni lägger armen om kvinnan men hon skriker vidare och Denni
kollar på knytet och lyfter lite på den smutsiga filten, plötsligt ramlar hon nästan omkull
på trottoaren , man ser skräcken i ögonen och rätt som det är så spyr hon , nu kan jag
inte hålla mig så jag kollar oxå vad som finns gömt i filten och jag rycks av mig själv
flera steg tillbaka. Känner hur det börjar röra sig i magen , jag spyr inte men det
är inte långt i från. Bill och Clark ser på oss med förvirrade ögon och jag hindrar dom
från att även dom kolla efter vad jag nyss såg. Vi märker att vi inte får någon respons
av kvinnan och Denni har satt sig ner och börjat gråta över chocken om vad hon nyss
såg. Jag föreslår att vi ska ta den främmande kvinnan till sjukhuset eller hitta någon
som kan hjälpa oss, eftersom telefonerna inte fungerar börjar vi ropa på hjälp. Jag
hör hur någon svarar oss och jag springer mot rösten, bakom ett hörn står Andrew med
ett djupt sår i pannan, jag frågar vad som hänt och han berättar att en kille rånade honom.
Tydligen så var rånaren upprörd och hade slagit Andrew först i nacken sen i huvudet med
en stor pinne sen tagit hans bil och kört iväg. Andrews hus nyckel satt på samma nyckel
knippa som bilens nyckel så han kunde inte ta sig hem, nu gick han runt o letade efter
någon som kunde hjälpa honom. han var virrig men jag märkte han inte var helt borta.
HAn frågade vad vi höll på med och jag tittade åt hållet jag nyss kom ifrån, sen så
berättar jag om kvinnan och om vad som låg i knytet. Andrew tittar på mig med stora
ögon och glömmer nästan bort sin egen smärta, han ser frågande på mig och jag
nickar, jag drev inte med honom...
Vi tar oss tillbaka till de andra och Andrew sätter sig när vi trotoarkanten. då hör vi
ett avgrundsvrål inte långt från där vi sitter, alla reagerar utom kvinnan som fortfarande
gråter så hon knappt kan andas, dock itne lika hysteriskt längre.
Vi kolalr på varandra och hör vrålet igen. Det isar i kroppen på mig eftersom det inte
låter som något jag hört förut. Vi hör hur någon springer bara en bit ifrån oss och
plötsligt ser vi en kille och en tjej i 20 års åldern med blodiga kläder. när dom väl
ser oss så börjar dom skrika och vänder sig om och springer åt andra hållet. Vi
förstår inget och kollar efter dom, dom srpinger över vägen och innan någon av oss
hinner ens öppna munnen så blir båda två överkörda av tre bilar som kör utan att
ens bromsa in, först hör vi ena kroppen studsa mot motorhuven sen mot marken
och inte långt därefter så hör vi nästa duns. Vi blir stela och ser dessa kroppar ligga
utspridda över vägen. Vi kollar sen på varandra och bestämmer oss för att försöka
hitta nån som kan hjälpa oss. Vi tar kvinnan med oss och beger oss genom den lilla
staden...
------------------------------------------------

Nu är det sent så jag måste sova, men drömmen är inte slut än.

och ja just det,
Marsipan är gott, men inte om man äter det för mycket på en gång.

Fridens liljor på er